Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Tysklands litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET LÄRDA DRAMAT G 37
teles, vars poetik han ofta citerar i sina företal, och tidens
enhet iakttages strängt, rummets mindre strängt. Något
dramatiskt liv, någon spännande handling hava hans stycken,
trots diktionens förtjänster, likväl knappast och äro mera
dialoger med anledning av spännande händelser, även om i
dem ett starkt patos utvecklas.
Det var Vondel, som var förebilden för Andreas Gryphius
— väl 1600-talets mest betydande tyske dramatiker. Men
någon skald som Vondel var han icke, och han tillägnar
sig mera dennes fel än hans förtjänster. Hans tragedier äro
avfattade på tämligen bombastiska alexandriner, som vid slutet
av varje akt avbrytas av körsånger, och då han liksom mästaren
begränsar tiden till blott ett solvarv, har han också
svårt att utveckla någon handling. Typisk för hans oför-
måga i detta fall är hans Carolus Stuardus, där handlingen
i själva verket är slut redan i första akten. När denna
börjar, är konungen dömd till döden, Straffords, Lauds och
Maria Stuarts andar uppenbara sig för honom och förkunna
hans stundande öde, han tar ett rörande farväl av sina barn,
och så slutar akten med en körsång av mördade engelska
konungars — gengångare! Därmed kunde det hela vara slut,
men icke dess mindre fortsätter stycket ännu i fyra akter
med dialoger mellan olika personer, och först i den femte
berättas om avrättningen, varefter de mördade konungarnas
skuggor åter uppenbara sig och kräva hämnd för detta brott
mot det helgade majestätet. Till sist uppträder Hämnden
själv, och med dess profetior slutar dramat. Andra tragedier,
såsom Leo Arminius, äro väl rikare på handling, men skildra
då endast en palatsintrig, som kan utspelas på tjugofyra timmar.
I samma stil äro Lohensteins tragedier, Ibrahim Bassa
m. fl., blott ännu mer bombastiska.
Så odramatiska dessa stycken än äro, tyckas såväl de
som Vondels likväl någon gång hava uppförts av de vand-
rande trupperna, men då utan tvivel med åtskilliga för-
ändringar. Ty i stort sett låg det en klyfta mellan det
lärda läsedramat och det råa, spelade folkdramat, och denna
klyfta utfylldes först genom Gottscheds stora reform av den
tyska teatern — en reform, som trots alla sina ofullkomlig-
heter likväl inleder en ny period icke blott i det tyska
dramats historia, utan över huvud i hela den tyska litteraturens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
