Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Milton - John Milton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMSON AGONISTES 6 1 7
drama är icke såsom Trissinos, Jodelles, Sackville’s och
Norton’s en nästan barnsligt otymplig efterbildning utan ett
drama, som verkligen är både antikt och modernt, antikt
till formen, men modernt till innehållet. Till en del sam-
manhängde detta därmed, att de övriga inskränkt sig att
imitera en imitatör, som Seneca var. Deras dramer äro
därför blott tomma retoriska deklamationsnummer, men utan
all lyrik. Kören, som vanligen endast uppträder i slutet
av varje akt, har krympt ihop till ett rudiment utan all
betydelse. Av helt annan art är Samson Agonistes. Såsom
mönster hade Milton valt de grekiska tragöderna själva,
särskilt Aiskhylos’ Prometheus. Liksom denna verkar också
Samson Agonistes såsom ett stort lyriskt oratorium på
orimmad vers, med konstfullt byggda körsånger och själva
handlingen är liksom hos Aiskhylos ytterst obetydlig, i själva
verket blott en följd av samtal, vilka i bägge dramerna äro
ordnade på ungefär samma sätt. I Prometheus hava vi
först en klagan av den fjättrade titanen, därpå ett samtal
mellan Prometheus och okeanidernas kör, mellan Prometheus
och Okeanos, Prometheus och lo och Prometheus och Hermes.
I Samson Agonistes först hans klagan, så hans samtal med
den israelitiska kören, med Manoa, med Delila, med Hanapha
och med härolden. Personerna äro ytterst få, ej flera än i
Aiskhylos’ drama, och utom kören äro aldrig mer än två
samtidigt inne. Enheterna äro strängt iakttagna. Händelsen
utspelas framför fängelset i Gaza, och scenen förändras
icke. Det hela kräver blott några få timmar, och lika sträng
är handlingens enhet. Milton skildrar icke hjältens för-
historia, ej huru han ådrager sig sin skuld, utan blott hans
livstragedis sista akt, själva katastrofen. Även den antika
peripetien går här igen. Just då kören och Manoa tro, att
hans frihets timme skall slå, kommer lyckoomkastningen,
och den från den antika tragedien lånade budbäraren bringar
dem underrättelsen om hans död. Antik är Milton även i den
opartiskhet, med vilken han skildrar Simsons motståndare
Delila, antik i hela dramats religiösa allvar, som här är nästan
starkare än i Aiskhylos’ äldsta drama, Hiketides, och framför
allt i det patos, som bär upp hela stycket och vari Milton
med rätta såg den antika tragediens egentliga väsen. Men
likheten med Prometheus kan utsträckas också till andra
punkter. Liksom Aiskhylos har Milton till hjälte valt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
