- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 3. Renässansen /
606

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Milton - John Milton

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

606 PARADISE LOST
ehuru skriven mer än hundra år efter Kopernicus’ stora
upptäckt, står Paradise lost ännu kvar på medeltidens
astronomiska ståndpunkt. Detta berodde icke därpå, att Milton
var obekant med senrenässansens epokgörande upptäckter.
Under sin italienska resa hade han sammanträffat med Galilei,
men vare sig att han fann det gamla systemet poetiskt mera
användbart eller, vilket är troligare, hans allt starkare och
starkare puritanism stöttes tillbaka av det obibliska i de nya
teorierna, så märker man i hans dikt inga spår av den nya
världsbilden, ehuru han å den andra sidan ej såsom du Bartas,
direkt polemiserar mot kätterierna. I den åttonde boken
frågar Adam ärkeängeln Raphael om dessa ting, men får ett
svävande svar:
Att du mig spörjer, att du forska vill
Jag tadlar ej, ty himlen är liksom
Guds bok framför dig lagd, att läsa där
Hans underfulla verk, och lära hans
Årstider, timmar, dagar, månar, år.
För denna kunskap är av föga vikt,
Om himmel eller jord sig rör ; Och allt
Vad övrigt är Han, som all världen byggt
För ängel och för mänska visligt dolt,
Att ej hans hemlighet må dragas ned
Till granskning utav dem, som borde förr
Beundra.
Enligt det s. k. ptolemaiska system, som i Paradise lost
tillämpas, var jorden universums fasta centralpunkt, och kring
henne rörde sig tio “sfärer“ i olika hastighet, varje sfär
med en planet i följande ordning från jorden räknat: Månen,
Mercurius, Venus, Solen, Mars, Jupiter, Saturnus (den sista
då ännu kända planeten). Bakom den sjunde stären, Saturnus’,
välvde sig fixstjärnhimmeln, bakom denna kristallhimmeln,
och bakom denna Primum Mobile, som likt ett massivt skal
omslöt hela universum. “Världen“ var således visserligen
oerhört stor, men icke oändlig, utan innesluten i detta skal,
och först utanför Cosmos eller den skapade världen låg den
metafysiska, empyréen eller himlen, där Gud och hans änglar
dvaldes. Cosmos hade emellertid icke alltid funnits, utan
en gång skapats ur kaos.
I alla dessa punkter stämde Milton överens med Dante
och medeltiden, ehuru han aldrig direkt synes hava fäst sig
vid de ptolemaiska sfärerna. Men även för honom var jorden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0628.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free