Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Shakspere - Sagospelens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CYMBELINE. VINTERSAGAN 557
dock ej huvudpersonerna i Shakspere’s sagospel, utan det
är snarast andra, som stå på övergången mellan barndomen
och den första ungdomen. De kärlekshistorier, som Shak-
spere här skildrar, hava därför över sig en egendomlig doft
av skär poesi. I Romeo and Juliet hade han skildrat kär-
leken såsom en skald, vilken själv är ung, i Antonius and
Cleopatra var erotiken mannaålderns. Här däremot är han
en redan åldrad man, som själv står fjärran från de unga,
men som följer dem med den äldres och prövades vemods-
fulla sympati, som vet, att livet icke är så rosenskimrande,
som det ter sig för adertonåringens fantasi, men som ej
har hjärta att störa deras dock lyckoskänkande illusion. Och
över det hela ligger det en atmosfär av saga och dröm, en doft
från de nyslagna ängarna i Warwickshire, en känsla av resigna-
tion och den vises harmoni med sig själv och med världen.
Äldst bland dessa stycken är Cymbeline, som troligen
skrevs för julen 1609. Den fabelhistoriska ramen, om den
brittiske konung Cymbeline, är lånad från Holinsheds krönika,
själva huvudhandlingen från en av Boccaccios noveller.
Men dessa tjäna dock blott till att giva ryggrad åt tvänne
handlingar, som för Shakspere voro huvudsaken. Den ena
har han troligen själv hittat på, historien om Cymbelines
tvänne söner, vilka bortrövas såsom barn och uppfostras i
vildmarken — en romantisk episod, som har något både
av saga och robinsonad. Men den egentligen bärande
handlingen är en ren folksaga, till vilken Shakspere för-
modligen lyssnat någon vinterkväll vid brasan i Stratford,
om den elaka styvmodern med sin fula dotter, som hon
förgäves vill gifta bort, om den goda och vackra styv-
dottern, som förgiftas och lägges i en glaskista, men som
väckes till liv igen av dvärgarna. Ty i ändrad gestalt är
denna saga innehållet i Cymbeline, och gestalterna hava
också sagoväsens luftiga existens.
Samma ton ljuder mot oss även i det nästa stycket, som
Shakspere därför betecknande kallade En vintersaga. Dess
källa är en av Greene’s noveller, Pandosto, men handlingen
i denna har Shakspere just i själva huvudpunkterna ändrat
om, så att han fått fram ett alldeles nytt innehåll. I
novellen hade den orättvist förtalade drottningen verkligen
avlidit, under det att Shakspere däremot visar, huru Leontes
efter ett helt livs botgöring återvinner sin ungdoms brud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
