- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 3. Renässansen /
500

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Den Elisabethska tiden - Teaterförhållandena på Elisabeths tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

500 ENGELSKA TRUPPER
större sal, helst stadens Guildhall, eller vanligare på värdshus-
gården, på vilken den stora publiken stående åsåg föreställ-
ningen, under det att värdshusets gäster och de förnämligare
togo plats på de svalgångar, som löpte kring gården. Några
dekorationer och någon särskild scen funnos icke, på sin höjd
en lave av några bräder, lagda på ett postament av tunnor.
Men det var långt ifrån alltid de hälsades såsom kära
gäster, när de kommo. De borgerliga myndigheterna voro
mycket ofta rättroende puritaner, som avskydde dylik få-
fänglighet, och trots det rekommendationsbrev, som de med-
förde från lorden, lingo de likväl ej tillstånd att uppträda.
Särskilt besvärligt hade de det i London, där de spelade
på vissa värdshusgårdar, Cross keys, Bull, Bell Savage o. s. v.
Ty här möttes de av ständiga förbud från stadens sida.
Till värn mot dessa skaffade sig då den trupp, som stod
under Leicester’s beskydd, 1574 ett privilegiebrev av drott-
ningen, enligt vilket truppen fick rätt att spela såväl i
London som i varje annan engelsk stad endast med undan-
tag för de tider, då gudstjänsten pågick eller då pesten
rasade. Men detta privilegium — det första för någon
engelsk trupp — blev av föga nytta, ty stadsmyndigheterna
vägrade helt enkelt att respektera det och körde ut alla
skådespelare ur London. Denna drakoniska åtgärd hade
likväl en alldeles motsatt effekt. Det dåvarande London
omfattade såsom jurisdiktionsområde blott det nuvarande
City, och söder om floden låg grevskapet Sussex, öster om
staden grevskapet Middlesex, och där hade de puritanska
åldermännen i City ingenting att säga. En medlem av
Leicester’s trupp, James Burbage, som dessutom till yrket
var snickare, arrenderade då en tomt utanför Bishopsgate,
och där, i Middlesex, uppförde han 1576 Englands första
fasta teater, kallad The Theatre.
Förebilden för denna kunna vi lätt bestämma. Söder om
floden lågo två runda träbyggnader, en “björngård“ och en
“tjurgård“, som användes vid björn- och tjurhetsningar,
akrobatföreställningar samt även skådespel. Med all sanno-
likhet voro de kopior av romerska amfiteatrar, som under
medeltiden ännu funnes kvar i den gamla romerska provinsen
Brittannia. Tack vare denna förebild fick The Theatre sin
runda form och sin öppna arena, på vilken skådespelen
uppfördes. Kring denna arena löpte vidare tre gallerier,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0522.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free