Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Den Elisabethska tiden - Det engelska dramat före Marlowe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GORBODUC 497
lerna, men när nu laglig tronarvinge saknades, uppstod ett
borgerligt krig, varunder både de och många deras avkom-
lingar stupade. Landet låg för en längre tid öde och jäm-
merligen härjat“. De tre enheterna iakttagas således i varje
fall icke. Men läran härom är också senare än Sackville’s
och Norton’s drama.
Stycket hade också mera ett politiskt än ett poetiskt syfte
och avsåg att framhålla nödvändigheten av en stadgad suc-
cessionsordning. Och detta första nyklassiska drama på
engelskt språk uppbars icke såsom i Frankrike av en entu-
siastisk skola av unga antikvänner, utan skrevs av två för-
fattare, vilka snart övergåvo diktkonsten för politiken. Någon
omedelbar efterföljd fick Gorboduc, praktiskt taget, icke och
framkallade icke såsom i Frankrike någon nyklassisk skola
med Trissinos program. När en dylik uppstod — med
Spenser och Sidney — var tiden redan försuten, de anti-
kiserande dramer, som Fulk Greville och några andra då
skrevo, blevo utan all betydelse för det engelska dramats
utveckling, och det återstod blott att, såsom Sidney, utöva
en tämligen gagnlös och negativ kritik av folkskådespelet.
Men en nyhet hade Gorboduc dock infört. En huvudskill-
nad för denna tid mellan klassisk och modern poesi var ju,
att den förra var orimmad, den senare rimmad. I anslut-
ning härtill är Gorboduc avfattad på blankvers — det första
engelska drama, där denna förekommer. Såsom vi minnas
hade blankversen — den engelska motsvarigheten till Trissinos
versi sciolti — införts av Surrey i hans översättning av
Eneiden, men först med Gorboduc fick versformen hemorts-
rätt i dramat — till en början blott i det antikiserande.
Av en viss vikt var ock den stränga skillnad mellan tragedi
och komedi, som här genomföres, och i bristen på handling
samt förkärleken för långa tal låg ock en reaktion mot det
händelserika folkskådespelets likgiltighet för all psykologisk
analys. Men för renässansens stora engelska drama har
Gorboduc helt visst haft vida mindre betydelse än de talrika
latinska dramer, om vilka nyss talats. På 1580-talet, då
genombrottet skedde, var stycket redan bortglömt, och även
Sidney betraktade det såsom misslyckat och föråldrat.
Men det fanns också en tredje skådebana utom folkets
och de lärda skolornas, nämligen hovets. De, som här upp-
trädde, voro vanligen skolgossar, men även yrkesskådespelare.
Schilck, Allmän litteraturhistoria. III. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
