Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Den Elisabethska tiden - Det engelska dramat före Marlowe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARSER 493
DET ENGELSKA DRAMAT FÖRE MARLOWE
Medeltidens engelska teater var väl ganska rik, men skilde
sig knappt från den franska, av vilken den också stod i ett
direkt beroende. Reformationen gjorde häri föga någon
ändring. Miraklet, den dramatiserade helgonhistorien, föll
väl här liksom i Tyskland bort, men mysteriet, som fort-
farande uppfördes av gillena, levde kvar, ehuru det icke
fick någon betydelse för det engelska renässansdramat.
Farsen blev mera oberörd av religionsförändringen, då
den ju ej behandlade religiösa ämnen. Från Henrik VIILs
tid hava vi några dylika s. k. interludes av John Heywood,
vilka nu emellertid rikta sin udd mot munkar, präster,
pilgrimer och avlatskrämare, och till dessa farser kan man
ock räkna Gammar Gurton’s needle av William Stevenson
— en liten historia om en stoppnål, som till sist återfinnes
i ett par byxor. Men för den engelska komediens utveckling
fingo dessa farser ingen betydelse — såsom farsen fick i
Frankrike — och av Shakspere’s alla lustspel är det blott
ett, Muntra Fruarna, som upptagit några dylika farsmotiv.
Detsamma kan sägas om den allegoriska moraliteten. Denna
odlades väl mycket flitigt under 1500-talet, och dylika
stycken spelades ännu på Shakspere’s tid, men ej heller de
innehöllo några utvecklingsmöjligheter, och för det stora
renässansdramat blevo de betydelselösa.
Av vikt var därför blott en form av medeltidsdrama,
nämligen exempelmoraliteten, ty denna var, om man blott
fäster sig vid handlingen och ej vid karaktärsteckningen,
ett modernt, från den religiösa kulten frigjort drama, som
för övrigt företedde flera olika skiftningar. Några av dessa,
som sedan fingo en viss betydelse, kunna här beröras. En
grupp hade till uppgift att inskärpa rättvisans helgd, och
i det syftet dramatiserade man t. ex. Cambyses’ historia.
Domaren Sisamnes mottager mutor, men den rättfärdige
konung Cambyses låter till straff flå honom, bekläder domar-
sätet med hans hud och utnämner så sonen till hans efter-
trädare — ett ännu på Shakspere’s tid populärt stycke.
Ett annat dylikt ligger till grund för hans drama Lika för
lika, som har nästan alldeles samma handling som exempel-
moraliteten Promus and Cassandra. Andra inskärpte barns
plikter mot sina föräldrar såsom en moralitet om sagokonungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
