- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 3. Renässansen /
490

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Den Elisabethska tiden - Romanen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

490 Sidney’s arcadia
samma pedagogiska syfte som Fairy Queen: “to fashion a
gentleman“, blott att Lyly begränsade denna uppgift till
dess mest triviala mål: det yttre uppträdandet. Såsom en
dylik uppfostringslära till fina seder uppfattades romanen i
varje fall av samtiden, och så till vida hade boken sin stora
betydelse, att den riktade de högre klassernas intresse på
litteraturen, som av dem förut varit tämligen ouppmärk-
sammad. Euphues beredde således vägen för 1580-talets
så rika diktning och framkallade även under detta årtionde
massor av efterbildningar såsom Lodge’s Rosalynd or Euphues’
golden legacy, som gav Shakspere stoffet till As you like it,
och. en mängd romaner av Robert Greene, vilken försökte
sig i alla olika stilarter, som för tillfället tilltalade publikens
smak. Hans äldsta romaner äro ännu rent euphuistiska
såsom Pandosto eller Dorastus and Fawnia, som sedermera
av Shakspere lades till grund för handlingen i Vintersagan.
Men redan på 1580-talet korsades denna riktning inom
den engelska romanen av andra. Kort förut hade man
börjat utgiva och även översätta de grekiska, erotiska ro-
manerna, och av dessa fick särskilt Theagenes och Kharikleia,
som från grekiska överflyttats till engelska av Thomas
Underdown, en stor betydelse. Vidare gjorde man under
denna tid bekantskap både med de spanska herderomanerna
och med de spanska Amadisromanerna, och alla dessa olika
impulser samverkade i Sir Philip Sidney’s Arcadia, som
skrevs 1580 och 1581, men aldrig avslutades; tryckt blev
boken först efter Sidney’s död, ehuru den genast blev vida
bekant i avskrifter. Vanligen betecknas Arcadia såsom en
herderoman, men alldeles korrekt är detta knappast, ty det
“heroiska“ elementet spelar här in vid sidan av det pastorala,
och de starkaste intrycken har Sidney säkerligen fått från
den grekiska romanen. Osannolikt är heller icke, att den
starkt antikiserande Sidney avsett att med sin Arcadia åter-
uppliva denna grekiska roman, och härför tala även de
dikter, som han infogat i sin roman. En stor del av dessa
äro på antika versmått, hexameter, elegisk, sapphisk, askle-
’piadeisk o. s. v. vers, varjämte han naturligtvis efter San-
nazaros föredöme har canzoner, sonetter, sestiner o. s. v.
Den liksom i den grekiska romanen tämligen inkrånglade
handlingen rör sig om ett orakelspråk, som konung Basilius
förgäves söker korsa, hjältarna äro icke några herdar, utan två

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0512.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free