Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Den Elisabethska tiden - Spenser och hans skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAIRY QUEEN 477
uppträdde en lång, tölpaktig ung man, som föll ned för
fédrottningen och bad, att hon skulle bevilja honom en bön,
nämligen att han skulle få utföra det äventyr, som under
festen kunde erbjuda sig. Denna bön beviljades, och han
slog sig ned på golvet, enär hans bondaktighet ej gjorde
honom passande för en bättre plats. Strax därefter kom en
skön dam i sorgdräkt, ridande på en vit åsna och med en
dvärg bakom sig, som ledde en stridshäst, på vilken man
lagt en riddares vapen; spjutet höll dvärgen i handen. Han
föll ned för fédrottningen och klagade över, att den sköna
damens fader och moder, en gammal kung och drottning,
under många år inneslutits av en förfärlig drake i ett
kopparslott, varifrån de icke kunde komma loss. Därför
besvor han drottningen att giva anvisning på någon riddare,
som kunde hjälpa dem. Men då störtade den tölpaktige
ynglingen fram och bad att få utföra detta äventyr, och
trots det att drottningen förundrade sig däröver och trots
det att damen sade emot, höll han ivrigt på denna önskan.
Till slut sade damen honom, att så framt han ej kunde
begagna de vapen, som hon medförde (det är en kristens
vapen, som omtalas av Paulus i Ephes. V) så kunde han
ej utföra företaget. Men när de sattes på honom, visade
han sig såsom den härligaste i hela sällskapet, och damen likade
honom väl. Därpå besteg han springaren, drog ut med henne
på äventyr och därmed vidtager den första sången.“
Hela denna långa förhistoria måste således vara känd,
innan läsaren börjar dikten och denna är därför långt ifrån
klar. Den tölpaktige ynglingen, som förvandlas till en
ståtlig riddare — ett slags Parcifal — representerar Helig-
heten, damen, som heter Una, är en allegori av Sanningen,
dvärgen betyder Köttet, Unas föräldrar äro Adam och Eva,
som fängslats av draken, d. v. s. den gamla ormen eller
djävulen. Natthärberge taga de resande hos en eremit, som
i själva verket är en trollkarl och narrar riddaren att över-
giva Una. I fortsättningen kämpar han mot Sansfoy eller
Otron och drar vidare med dennes dam, som kallar sig Fi-
dessa (troheten), men i själva verket heter Duessa — falsk-
heten — en allegori både av katolicismen och av Maria
Stuart. Och så fortsätter det med allegori efter allegori
och äventyr efter äventyr ända till den tolfte sången, där
hjälten förmäles med Una. Därmed är i själva verket dikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
