Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Den Elisabethska tiden - Spenser och hans skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERDEKALENDERN 471
företalet: “Enligt min mening är det särskilt en förtjänst,
som man måste tillerkänna denne skald, nämligen att han
arbetat på att återställa till deras urprungliga rätt sådana
goda, naturliga engelska ord, som nu lång tid varit ur bruk,
ty detta har varit orsaken till, att vårt modersmål, som
sannerligen i sig själv är rikt nog för prosan och ståtligt
nog för vers, så länge ansetts vara för torftigt för bägge.“
Ivrigast tyckas dock antikstudierna hava varit, och de
unga vännerna drömde tydligen om att skänka det engelska
språket klassiska eper, romaner, tragedier, komedier och
ekloger. Av Harveys och Spensers brevväxling framgår,
att den senare författat nio komedier, antagligen eftei;
mönster av Ariostos Cassaria och Gli Suppositi. Men dessa
äro tyvärr förlorade, och Spensers begåvning låg knappast
för dramat. Ett annat arbete från denna tid, The Shep-
heardes’ calendar, blev däremot räddat, tack vare vännen
Kirkes försorg och utkom av trycket de sista dagarna av
1579. Det är en samling av 12 ekloger utan något samband
sins emellan, en för varje månad. Mönstret var naturligtvis
Theokritos’ idyller och Vergilius’ Bucolicon, och som vi
erinra oss hade denna eklogdiktning upptagits redan vid
renässansens början av Petrarca samt sedan odlats även av
andra nylatinska skalder, bland vilka Baptista Mantuanus
särskilt var populär i England, där hans dikter lästes såsom
skolbok. Redan Vergilius’ herdar hade blott varit masker
för skaldens samtida, och Petrarcas ekloger voro snarast
allegorier, i vilka skalden under herdelivets förklädnad fram-
ställde samtidens personligheter och diskuterade frågor rörande
samtidens politik och kultur. Så äro ock Spensers, och
utom av denna brist lida de ock av en annan : de äro
knappt självständiga, utan bearbetningar från antiken, Man-
tuanus och Marot. Men likväl framkallade de en enstämmig
förtjusning, och den ännu anonyme författaren till Herde-
kalendern hälsades såsom banbrytare för en ny period inom
Englands vitterhet. Webbe i sin 1586 utgivna poetik för-
klarade, att den nye poeten enligt hans mening var den
yppersta skald, han någonsin läst, och likställde honom med
Theokritos och Vergilius. Och ehuru vi numera ej kunna
dela denna förtjusning, kunna vi dock förstå den. Herde-
diktningen, som nu förefaller oss så affekterad, var då på
högsta modet; av plejadens män hade Remi Belleau skrivit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
