Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Spaniens litteratur - Dramat - Lopes samtida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
litteraturhistorisk betydelse. Hjälten, Don Garcia, en ung ädling,
som från universitetet i Salamanca kommer hem till sin far
i Madrid, har en mängd förträffliga egenskaper, men tyvärr
också ett ohjälpligt fel — han har mycket svårt att tala
sanning och han ljuger med en Peer Gynts överdådiga,
nästan poetiskt skapande fantasi. Genom dessa lögner
invecklar han sig emellertid i allt större och större
svårigheter samt har dessutom oturen, att man tror honom ljuga,
just när han talar sanning. Genast efter ankomsten till
Madrid förälskar han sig i en ung dam, som han aldrig
förut sett och vars namn han ej vet, ljuger för henne
ihop en historia, fortsätter sedan med en annan för sin far,
som vill gifta bort honom — just med den unga damen,
men som Garcia tror med en annan, ty olyckligtvis har
han, när han sökt få veta hennes namn, förväxlat detta
med hennes väninnas. Han tror sig därför älska Lucretia,
men är i verkligheten förtjust i Jacinta. För att undgå
det föreslagna giftermålet sätter han då i fadern en
romantisk historia, att han redan är gift i Salamanca, och fadern
får därför återtaga sitt förslag. Slutet på alla
förvecklingarna blir, att Garcia nödgas gifta sig med den dam,
han uppger sig älska, d. v. s. Lucretia, och sens moralen
är, att hade han talat sanning, hade Jacinta utan alla
svårigheter blivit hans, under det att han nu får lögnarens
välförtjänta straff.
Som det förefaller oss är detta ju ej vidare märkligt, men
faktiskt är, att La Verdad sospechosa inleder en hel följd
av komedier, som under en längre tid behärskat scenen i
Europa, komedier, vilkas hjältar ha ett visst mer eller mindre
löjligt eller klandervärt karaktärsdrag: pratsjuka, girighet,
fåfänga, tankspriddhet o. s. v., och som vi skola se, är det
just denna komedi, som behärskar 1700- och en god del
av 1600-talets repertoar. I Spanien kallade man under den
senare delen av 1600-talet dessa lustspel för comedias de
figuron. Men de inledas av La Verdad sospechosa.
Någon direkt förebild för denna lustspelstyp är svårt att
uppvisa. En svag likhet finnes ju visserligen med
medeltidens sottie (II s. 331), men något historiskt samband existerar
säkerligen icke. Snarare tänker man på den nyattiska
komedien, som ju obestridligen rör sig med typer. Men
undantager man några få stycken såsom Aulularia och Miles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
