Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Spaniens litteratur - Dramat - Lopes samtida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åskådliga bilden genom den onekligen originella
dedikationen till det första, 1628 tryckta bandet av hans Comedias:
“Till Pöbeln! Jag vänder mig till dig, du vilda djur, ej
till de bildade, ty det behöves ej, enär de tala bättre om
mig än jag själv kunde göra. Här har du mina komedier!
Behandla dem på ditt vanliga sätt, ej efter deras förtjänst.
Utan rädsla och med förakt se de dig i synen. De ha
överlevat dina visslingar och behöva ej sky dina nästen.
Om de misshaga dig, skall det glädja mig, ty det är ett
tecken på, att de äro goda. Skulle du däremot gilla dem,
vore det ett bevis på deras uselhet. Men de pengar, som
de kostat dig, skola trösta mig.“
Även med Lope var han i tvist, och Lope drog sig ej
för att anspela på hans kroppslyte — Alarcon var
puckelryggig — men denne svarade med samma mynt. Icke
dess mindre måste Alarcon betraktas såsom en av Lopes
lärjungar, kanske den förnämste näst Calderon. Han äger
mästarens mäktiga och rika inbillningskraft och dennes
förmåga av starka affekter. Ett mästerstycke i detta avseende
är dubbeldramat El Tejador de Segovia (Vävaren i Segovia),
som i vissa fall inbjuder till en jämförelse med Schillers
Die Räuber. Stycket börjar därmed, att ett par morer göra
ett misslyckat attentat mot kung Alfonso, och de förlora
därvid ett brev, av vilket framgår, att markis Suero Pelaez
är förrädare och inblandad i sammansvärjningen. Brevet
upphittas av guvernören i Madrid, Don Beltran Ramirez,
som dock ej vill tro på möjligheten av en dylik nedrighet
och omtalar saken för markisen själv. Denne finner sin
existens hotad, och för att rädda sig angiver han Don
Beltran såsom förrädare. Då man hos honom finner det
komprometterande brevet, vars utanskrift markisen bibehållit,
tror man på beskyllningen och Don Beltran avrättas. Hans
unge son, Don Fernando, som just återvänder från en seger över
morerna, skall också häktas, men räddar sig in i en kyrka,
som i följd härav belägras, en belägring, full av spännande
äventyr, som erinra om Alexandre Dumas’ fantasi. Till sist
kommer dock Fernando undan, och man tror, att han är
död, ty han har gräft upp ett lik ur graven, lagt det vid
ingången till kyrkan och klätt det i de kläder, som han
själv burit. Han gifter sig därefter med den ädla dam,
som hjälpt honom, samt förkläder sig till vävare och följer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
