Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Senrenässansen
- Spaniens litteratur
- Dramat
- Den antikiserande riktningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN ANTIKISERANDE RIKTNINGEN
I Spanien inledes genombrottet ungefär såsom i England
därmed, att skådespelarne, som förut själva i regeln skrivit
de stycken, de uppförde, nu draga sig tillbaka såsom
författare och ersättas av verkliga skalder. Men dessa
genombrottsår karaktäriseras ock av en impuls från antiken, vilken
visserligen icke, varken i Spanien eller i England, blev
bestämmande för dramats följande karaktär, men som dock
såsom ett utvecklingsmoment kanske icke saknar all betydelse.
I varje fall har det ur den komparativa litteraturhistoriens
synpunkt sitt intresse att se, huru en strömning, som går
över hela Europa, upptages i Spanien. Uppslaget kom från
Italien, med vars antikiserande drama man naturligtvis
gjorde bekantskap också i Spanien, vars konungar ju
härskade över större delen av Italien. Redan på
1520-talet översatte Perez de Oliva Euripides’ Hekuba och Sophokles’
Elektra, och vid 1500-talets mitt fanns i Sevilla en lärd
skola, vars främsta representant var Juan de Malara, som
skrev flere, dock ej bevarade, komedier och tragedier i
klassisk stil. Från 1577 finnes likväl kvar ett tryck av en
dylik tragedi, av Germino Bermudez, behandlande Inez da
Castros historia, vilket stycke är byggt alldeles såsom
Trissinos Sofonisba och såsom den första engelska
antikimitationen, Ferrex and Porrex — i fem akter, vilka var och
en avslutas med en körsång och som upptagas blott av
långa tal, under det att däremot all handling sker bakom
scenen och endast berättas; liksom Sofonisba är det hela
en lång lamentation, avsedd att framkalla “medlidande“.
Stycket är emellertid, såsom nu visats, blott en bearbetning,
vars original författats av portugisen Antonio Ferreira.
Denna lärda skola översatte även Horatius’ och Aristoteles’
poetiker, och en medlem av skolan, Alonzo Lopez Pinciano,
författade omkring 1580 en poetik, Philosophia antigua
poetica, vari han även yttrar sig om det moderna spanska
dramat, hos vilket han klandrar sammanblandningen av
komiska och patetiska element. Något liberalare än
Aristoteles anser han, att en tragedi kan spela under högst fem
dagar, en komedi under tre, men fasthåller, att båda böra
hava fem akter, anser dessutom, att en person ej får
uppträda mer än en gång i samma akt o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0385.html
