Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Inledning - Vetenskapen - Filosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
renässansanda, som ramismen ännu hade haft hos calvinisterna, och
hos lutheranerna krympte den samman till ett fanatiskt och
trångbröstat hat mot hela den antika, okristliga bildningen,
under det att själva humanismen, den platonska idealismen
i Ramus’ lära, så gott som fullständigt utplånades.
Platonismen hos Ramus gick dock ej vidare på djupet,
och själv sade han sig vara icke platoniker utan “sokratiker“.
Det platonska inslaget hos honom inskränker sig ock nästan
blott till den ideala flykten i hans framställning och därtill
att han från Platons världsåskådning hämtat vissa argument
mot Aristoteles. Ej heller stoicismen, som sedan — särskilt
på 1700-talet — fick en så stor betydelse för det allmänna
åskådningssättet, hade någon större inverkan på
senrenässansen. Men dess mera epikureismen, vars moral ju mera
tilltalade renässansens epigoner och vars atomlära, som så
storslaget utformats av Lucretius, onekligen hade en viss
samklang med den nya naturvetenskapliga åskådning, som
nu börjat utbildas. Av de författare, som påverkats av detta
filosofem, var det emellertid blott en, som kom att utöva
något inflytande utanför fackmännens krets. Det var Giordano
Bruno, vars filosofi framträder såsom en blandning av satser,
lånade från neoplatonismen och Nicolaus av Cues, men som
får sin egentliga färg från Kopernicus och den antika
atomismen.
Redan hans levnadssaga fyller ett karaktäristiskt kapitel
i senrenässansens kulturhistoria. Han föddes 1548 i den
lilla neapolitanska staden Nola och kom vid femton års ålder
såsom novis till ett dominikanerkonvent. En lidelsefull natur
som han passade emellertid föga för klostercellen. Redan
under novistiden gjorde han bekantskap med Kopernicus
och antikens författare, obetänksam och frispråkig kunde
han ej hålla inne med de tvivelsmål, som dessa studier
framkallat hos honom, och följden blev, att han åtalades
för kätteri. Av någon anledning nedlades emellertid processen,
och han blev vigd till munk. Men när han blivit 28 år,
kom en ny anklagelse: han hade betvivlat treenigheten och
andra dogmer, och denna gång ansåg Giordano Bruno det
rådligast att fly. Nu började för honom ett femtonårigt
kringirrande vandringsliv, under vilket han drog från stad
till stad, ständigt förföljd för de fria åsikter han förkunnade.
Sedan han lämnat Italien, sökte han först en fristad i Génève,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
