Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Inledning - Vetenskapen - Biologi och medicin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var med denna auktoritetstro, som Vesalius bröt.
Redan som ung student började han att själv dissekera
människolik. Detta — säger Tigerstedt — “var ingenting
mindre än en omvälvning inom den anatomiska forskningen;
dittills hade sedan sekler tillbaka ingen läkare eller blivande
läkare vågat eller brytt sig om att själv lägga handen vid
ett sådant göra, utan överlåtit detta åt kirurgen eller
barberaren; först från denna tid blev ett framgångsrikt
anatomiskt studium möjligt“. I inledningen till De humani
corporis fabrica — utgiven 1543, samma år som
Kopernicus’ astronomi — visar Vesalius sig också fullt medveten
om den revolution, han åstadkommit, och sällan har
renässansens anda yttrat sig klarare än i dessa ord: “Jag har
avkastat lärarnes och skolornas ok och ägnat mig åt att
lära känna människans byggnad hos henne själv. Och
vartill hade det också tjänat att i böcker söka visdom?“ De
moderna anatomerna hava inskränkt sig till att kommentera
Galenus. “Men är det väl genom att ständigt fasthålla vid
hans villfarelser, som man skall okränkt bevara hans minne?
Vad har jag gjort, jag, som man anklagar för att hava
smädat honom? Jag har ständigt låtit honom vederfaras
rättvisa, men i stället att, såsom läkare i allmänhet göra, icke
finna hos honom det ringaste fel, har jag granskat hans
uttalanden och, stödd på mina preparat, bevisat, att läkaren
från Pergamus gjort sina studier icke på människor, utan
på djur, framför allt på apor. För detta kan man icke klandra
Galenus, ty han förhindrades av en fördom, starkare än hans
egen vilja och hans snille; de enda, som förtjäna klander,
äro de, som hava människans organ framför ögonen och ändock
envisas att slaviskt avskriva sin mästares villfarelser.“
Men lätt var detta studium icke, och ofta måste Vesalius
hemligen om nätterna smyga sig till avrättsplatsen för att
ur galgen stjäla de lik, han behövde. Under hela sitt liv
var han dessutom utsatt för giftiga och råa anfall från dem,
som ansågo varje tvivel på Galenus såsom en gudsförnekelse.
Men sitt livs mål hade han dock nått. Genom honom hade
medicinen blivit en vetenskap, och redan under denna tid
fortsattes hans banbrytande verksamhet av Harvey, som
upptäckte blodomloppet (1616) och vederlade den gamla tron
på generatio æquivoca — för att nu blott nämna den
förnämsta av denna tids banbrytare inom läkekonsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
