Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Inledning - Vetenskapen - Astronomien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig fixstjärnhimmeln såsom ett kompakt, cirkelrunt skal, i
vilket stjärnorna sutto fast. Bakom dessa materiella himlar
hade medeltidens teologi lagt ännu andra av en mera andlig
karaktär.
Det var med denna uppfattning, som Nicolaus Kopernicus
bröt. Till börden var han polack, född 1473. Sina studieår
tillbringade han i Italien, men sina senare år, under vilka
han utarbetade sitt astronomiska system, såsom kanik
huvudsakligen i Brauenburg, där han avled 1543. Först på
dödsbädden mottog han rentrycket av det arbete, som skulle
giva stöten till hela den följande utvecklingen: De
revolutionibus orbium celestium, vari han återupptagit den tanke,
som redan uttalats av den hellenistiska tidens främste
astronom, Aristarkhos från Samos, men som ej ens under antiken
kunnat tränga igenom tack vare aristotelikernas opposition.
Grundtanken i Kopernicus’ lära var denna. Jorden är icke
medelpunkten i universum, utan rör sig liksom de andra
planeterna kring solen och vänder sig varje dygn kring sin
axel. Teorien vilade, såsom man påpekat, på en ganska
enkel slutledning. Dagligen se vi, att solen går upp och
ned och att den avlägsna stjärnhimlen rör sig kring jorden.
Detta kan förklaras på två sätt. Antingen rulla solen och
stjärnhimlen varje dygn sin oerhört stora bana kring jorden,
eller också är det blott jorden, som vänder sig själv och
vänder sig under loppet av ett dygn. Men varför antaga
den större rörelsen, när det hela låter förklara sig genom
den mindre?
Astronomiskt var systemet ännu ej utfört. Kopernicus höll
ännu på planeternas cirkelbanor och på den kompakta
fixstjärnhimlen. Men för världsuppfattningen innebar hans
uppslag en hel revolution. Jorden — och i viss mån
därmed också människan — hade härigenom blivit avsatt från
sin härskarställning i universum, och mot bibelns naiva
världsbild hade nu vetenskapens blivit ställd. Protestanter
och katoliker voro därför ense om att förkasta den. Luther
stämplade den nya mot skriften stridande teorien såsom
gudlös, och ännu Miltons stora skapelseepos har det
ptolemaiska systemet till sin förutsättning. Den katolska kyrkan
ställde sig till en början välvilligare, och först då man genom
Giordano Bruno och Galilei fått se, varthän detta uppslag
kunde leda, sattes boken 1616 på index.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
