Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Inledning - Den religiösa reaktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det tillbaka, och även i Frankrike segrade den katolska
kyrkan, om ock först efter häftiga strider. Av de stora
kulturlanden återstodo således blott England och det halvt
barbariska Tyskland.
Fenomenet var icke nytt inom kyrkans historia. Då den
medeltida kulturen stod som högst, under det stora
1100-talet, hade kyrkan också varit utsatt för ett liknande
angrepp som vid reformationens utbrott, ett angrepp från såväl
vetenskapen som från den kristnes fromhetskrav. Men då
hade påvemakten och världskyrkan räddats av dominikaner
och franciskaner, genom vilka revolutionsrörelsen förbytts i
reaktion. Det var detta skådespel, som nu återupprepades.
Nu — då kyrkan blivit mera världslig än kanske någonsin
förut och då en ny, vida starkare kättarrörelse vuxit upp,
som likaledes krävde en återgång till urkristendomen — nu
räddades kyrkan åter av en ny orden, som återupptog
dominikanernas gamla program, ehuru lämpat efter den nya tidens
krav. Det var Societas Jesu. Ordens stiftare, Ignatius Loyola
(1491—1556), hade hos sig något av de spanska
conquistadorernas eld och fanatism, av deras erövrarlynne och
ridderlighet, deras järnvilja och deras soldatdisciplin. Från början
krigare och hovman hade han under en sjukdom genomgått
en våldsam religiös kris, och under denna beslöt han att
hädanefter bliva en Herrens stridsman. Den askes och det
självplågeri, för vilka han utsatte sig, tjänade blott att
stegra hans trosiver, han tvingade sig till lärda studier för
att kunna slå kättarne även på vetenskapens mark, och så
stiftade han sin berömda orden, som 1540 erhöll påvlig
stadfästelse. Sexton år senare, vid Loyolas död, räknade
orden redan över hundra kollegier i Italien, Spanien, Portugal,
Frankrike och Tyskland, och dess missionärer hade gått ut
över allt, till Japan, Brasilien, Indien och Afrika. Liksom
förut dominikanerna hade de gjort sig till herrar över den
högre undervisningen, och jesuitseminarierna hade blivit
1500-talets kanske främsta bildningsanstalter, som drogo
massor av protestantiska studenter till sig; såsom biktfäder
vunno de de olärde, de blevo politikens ledare, en andlig
armé i påvens tjänst för att åter bringa världen under den
romerska kyrkans lydno.
Det var också tack vare jesuiternas hjälp, som det
tridentinska mötet slutade i en seger för påvemakten. Dennas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
