Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässansrörelser på modernt språk utom Italien - Den tyska litteraturen - Det engelska komediantdramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och enskilda roller utfördes då på tyska, andra på engelska,
men så småningom övergingo engelsmännen helt och hållet
till tyska, som de under tiden lärt sig; och redan 1604 möta
vi en helt och hållet tysk trupp, Eichelins, som detta år
uppträdde i Nürnberg. Efter det trettioåriga krigets utbrott
försvunno de engelska trupperna väl ej från Tyskland, men
vi möta dem nu mera sällan och tillfälligtvis, ehuru titeln
“engelska komedianter“ fortfarande brukas, ty de nybildade
tyska sällskapen bibehöllo alltjämt det gamla namnet och
kallade sig också “engelska komedianter“; sista gången denna
beteckning påträffats är 1697. Engelsmännen voro för
övrigt ej de enda främmande skådespelarna. Redan före
dem hade några italienska trupper gjort kortvariga besök i
Sydtyskland, och med 1600-talet kommo några franska samt
framför allt nederländska. Till skillnad från dem började
tyskarna nu kalla sig “hochdeutsche comedianten“, och
denna titel utträngde så småningom den äldre: engelska
komedianter.
För det tyska dramat fingo dessa engelska komedianter
en icke ringa betydelse. För det första skapade de en tysk
teater och en tysk skådespelarkonst. Naturligtvis funnos
också i Tyskland under medeltiden gycklare, som drogo
kring i bygderna och väl någon gång uppförde en enkel
fars eller möjligen deltogo i en mysterieföreställning. Men
de omtalas sällan och sammanslöto sig i varje fall icke till
större skådespelarband såsom i Italien, Spanien och
England. Vid 1500-talets slut funnos således, praktiskt sett,
inga tyska yrkesskådespelare, utan skådespelarne voro dels
borgare, såsom under medeltiden, dels skolgossar, vilka
uppförde de nya latinska och tyska skoldramerna. En av
borgare bestående trupp kunde väl någon gång spela mot
betalning och även göra en turné till en grannstad, men
detta var blott undantagsfall, och några verkliga
skådespelare funnos således icke. Det rent sceniska utförandet var
därför nästan barnsligt otympligt, vilket bäst framgår av
anvisningarna i Hans Sachs’ dramer. Så t. ex. omtalas
Jerikos stormning på följande sätt: “Konungen går med
sina drabanter en eller tre gånger omkring, de blåsa och
höja ett fältrop, och staden faller omkull. Fienden slås
ihjäl. De bära bort de döda, och därpå gå också de ut.“
Genom de engelska skådespelarnes större teatervana höjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
