Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Renässansrörelser på modernt språk utom Italien
- Frankrikes litteratur
- Margareta av Navarra och Marot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MARGARETA AV NAVARRA OCH MAROT
Den stora renässansvågen från Italien kom med Frans I,
som 1515 besteg tronen. Humanismen vann nu, särskilt genom
det sedan stiftade Collège de France, fast fot i Paris, den
platonska mystiken från Florens spred sig till Frankrike,
italienska konstnärer funno anställning vid hovet, den
italienska renässansens förfinade sällskapsskick blev ett ideal,
som t. o. m. Rabelais — trots sin uppfostran bland
tiggarmunkarna med deras plumpa jargon — likväl i sin
uppfostringslära hyllar, Sannazaros Arcadia översattes, likaså
Boccaccios noveller, och en representant för denna nya
renässansbildning var konungens syster, Margareta av Navarra,
en sällsport ädel kvinna, som förenade huvudets och hjärtats
bästa egenskaper. Hon ägde en omfattande och djup
humanistisk bildning, var nästan en lärd, men på samma gång
en fulländad världsdam utan allt pedanteri, en praktisk,
klok, varmhjärtad och finkänslig kvinna. Hon var djupt
religiös, och i följd härav kände hon sig också dragen till
den calvinska rörelsen, ehuru hon å den andra sidan aldrig
försonade sig med dess dogmatism och frihetsfientlighet.
Snarare var hon något av en platonsk mystiker, och detta
drag hos henne kommer särskilt fram i hennes sista dikter,
vilka icke längesedan återfunnits. Trött på livet, vill hon
här försjunka i den Oändlige, “le grand Tout“, med en
fullkomlig glömska av sitt eget väsen. Men det fanns också
en annan sträng i hennes väsen, och det är denna, som
ljuder i hennes mest bekanta arbete, novellsamlingen
Heptaméron.
Såsom hon i inledningen berättar, lästes Boccaccio ivrigt
vid hovet, Dauphin (sedan Henrik II), Dauphine (Katarina
dei Medici) och Margareta av Navarra beslöto då att själva
var och en skriva tio noveller och med sig förena några
andra litterärt intresserade personer, så att man kunde få
en fransk Decamerone till stånd — tio noveller för var dag.
Andra göromål hindrade emellertid detta, och Margareta fick
ensam börja arbetet, men hann ej skriva mer än 72
noveller, i följd varav samlingen fick titeln Heptaméron (de sju
dagarna). Ramen är imiterad efter Decamerone, men står
givet tillbaka för denna. Ett sällskap badgäster, som från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0228.html
