Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humanismen utanför Italien - Den tyska humanismen och reformationen - Luther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och vi skola här blott erinra om några huvudpunkter.
Efter några månader anklagades Luther såsom misstänkt för
kätteri. Men efter ett förhör i Augsburg, där Luther
ståndaktigt vidhöll sina satser, vädjade han från påvens auktoritet
till ett allmänt kyrkomöte. Något oerhört var detta, såsom
vi nyss sett, icke, och alldeles samtidigt inkom universitetet
i Paris med en dylik vädjan i ett annat mål; detta var
blott ett vidhållande av 1400-talets kyrkliga demokrati, och
i själva verket innebar en dylik vädjan, att Luther ännu
erkände den katolska kyrkans auktoritet, ehuru han ej
erkände påven såsom dess högsta myndighet. Men snart
tvingades han att gå längre. På disputationen i Leipzig
(i juni 1518) icke blott förnekade Luther påvedömets
gudomliga auktoritet, utan förklarade också, att han ej heller kunde
erkänna kyrkomötets, där detta ej hade stöd i bibeln.
Därmed hade i själva verket renässansens individualism klart
proklamerats även inom religionen: ingen mänsklig auktoritet
kunde i trosfrågor binda den enskilde. Med denna
förklaring — snarare än med teserna i Wittenberg — kan
reformationen sägas hava framträtt såsom en medveten
oppositionsrörelse mot medeltidens kyrka. Luthers följande satser
äro mera korollarier ur denna, och när han i december 1520
offentligen brände den påvliga bannbullan, konstaterade han
blott en brytning, som redan var oåterkallelig. Under de
närmast följande åren utvecklades också reformationen i den
religiösa frihetens tecken, och först efter bondeupproret
1524—1525 började reaktionen. Vi skola här därför taga
en översikt av huvudpunkterna i den nya rörelsen.
Dess största betydelse ligger i hävdandet av den religiösa
individualismen: icke genom kyrkan, utan direkt skulle den
enskilde träda i beröring med sin Gud. Alla mellanmakter,
prästerskap och helgon, förkastades därför. Men denna tanke
förstod varken Luther eller hans samtid att fullt genomföra.
Individen var väl fri i förhållande till påven och
kyrkomötet, men en auktoritet stod dock alltid kvar: bibelns. I
och för sig var denna gräns för den mänskliga forskningen
ganska naturlig och låg ju i viss mån i begreppet kristen
kyrka. Den moderna uppfattningen av bibeln är frukten
av århundradens arbete och kan rimligtvis ej fordras av
Luthers samtid. Men en annan invändning kvarstår. Luther
fordrade först, så länge han själv stod i oppositionen, fri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
