Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humanismen utanför Italien - Den tyska humanismen och reformationen - Erasmus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmåga att giva syndaförlåtelse, och framför allt gycklar
han med den skolastiska lärdomen, inom vilken Dårskapen
firar sina största triumfer. Ty vad är det dessa djupsinniga
teologer diskutera? Huru världen skapades, huru arvsynden
kunnat fortplantas till de efterkommande, huru lång tid
Kristus behövde för att i Jungfruns kved bliva människa,
om Gud fader även haft förmåga att taga gestalt icke i
Sonen, utan i en kvinna, i en åsna eller en gurka, och om
han i det senare fallet också kunde hava blivit korsfäst?
Med så lärda frågor syssla dessa thomister och occamister,
att de stackars apostlarna själva nog ej skulle våga taga
upp diskussionen med dem utan en ny utgjutelse av den
helige ande. De döpte helt enkelt alla folk utan att känna
till causa materialis, efficiens och finalis till dopet.
Icke ens kardinalerna och påven skonas, och den senare
(Julius II) karaktäriseras såsom “en utlevad gubbe, som icke
dess mindre utvecklar en ynglings iver och ej ryggar för
någon utgift och någon möda, då det gäller att störta lag,
religion och fred samt vända hela världen upp och ned“.
Boken trycktes 1511 samt väckte, som man lätt kan
förstå, ett oerhört uppseende, ty anfallet här var dock av
annan art än i Decamerone och hos de italienska humanisterna.
Där var det blott ett mera oreflekterat skämt; här hade
satiren onekligen hos sig något av Voltaire’s ljungande
Ecrasez l’infâme. Men egendomligt nog och karaktäristiskt
för lättsinnet före reformationen lästes boken med nöje även
av de anfallna; Leo X läste ut den i ett enda tag.
I England stannade Erasmus en tid såsom professor i
Cambridge, men ledsnade snart och flyttade till Basel för
att där hos den berömde boktryckaren Frobenius utgiva en
följd av arbeten. Ett av dessa var en kristlig
uppfostringslära, Institutio principis christiani, som kort därefter
översattes på svenska av den flitige Peder Månsson. Men andra
voro av ett mera eldfarligt innehåll, så den nya upplagan
av hans Adagia. Den första hade utkommit redan 1500
och innehållit omkring 800 latinska ordspråk, lånade från
klassiska författare, jämte förklaringar i några få ord, också
från föregående samlingar. Själv fäste Erasmus föga vikt
vid detta arbete, men det vann en stor läsekrets, nya
upplagor måste utgivas, och dessa blevo allt rikhaltigare, både
ordspråken och förklaringarna. Men verkligt betydande blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
