Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungrenässansen - Petrarca och Boccaccio - Humanismen efter Petrarca
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullkomna den latinska stilen i anslutning särskilt till Cicero,
och snart hade man kommit så långt, att t. o. m. Petrarca
ansågs föråldrad och barbarisk. Den, som särskilt
bemödade sig om att lägga en mera vetenskaplig grund för
renässansens latinitet, var den store Laurentius Valla, som
ingripit på så många områden av ungrenässansens kultur.
Hans Elegantiæ linguæ latinæ är ett slags mellanting mellan
en grammatika, ett lexikon och en antibarbarus, och han
söker här med stöd av antikens bästa författare samt på
grundvalen av en stor materialsamling fastslå, vad som
verkligen skall anses vara ett gott latinskt språkbruk, under det
att Petrarcas och de äldres latinitet övervägande bestämts
av deras naturliga smak. Detta språkliga intresse var dock
nu, lika litet som på Petrarcas tid, ett odelat gott. För
formen förbisåg man ofta innehållet, talen blevo blott en
samling fraser, och de moralfilosofiska avhandlingar och
dialoger, i vilka denna omoraliska tid så förälskat sig, äro i
regeln rent svammel, utan all filosofisk skärpa.
Men likväl gör man ungrenässansens humanism orätt, om
man stämplar den såsom endast vetenskapligt dilettanteri,
såsom en mer eller mindre elegant språkövning. Man kunde
dock icke läsa historieskrivare såsom Thukydides utan att
taga intryck av hans uppfattning, och medeltidens enkla
krönika börjar därför redan nu att ersättas av den moderna
tidens mera pragmatiska historia. Den, som här gick i
spetsen, var Lionardo Bruni med sin stora Florens-historia,
i vilken han på ett fullkomligt modernt sätt sökt att
gruppera orsaker och verkningar, inlagt tal efter de antika
historieskrivarnes mönster o. s. v. Andra historiker voro Poggio
Bracciolini, Decembrio m. fl., och ganska snart finna vi,
huru de flesta större städer och mera betydande furstar söka
skaffa sig historieskrivare. En bland de intressantare är
Flavio Biondo, en verklig forskare, som föga bekymrade sig
om formen, utan lade an på det rikhaltiga innehållet. Utom
ett stort historiskt arbete över Italien från det romerska
rikets fall fram till samtiden författade han flera skrifter av
ett antikvariskt innehåll såsom Roma instaurata (en
topografisk beskrivning av det antika Rom), Roma
triumphans m. fl.
Men även inom filosofien gjordes några nya insatser.
Humanisterna i allmänhet voro “stoiker“, några “peripatetiker“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
