Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungrenässansen - Petrarca och Boccaccio - Boccaccio - Den italienska litteraturen efter Petrarca och Boccaccio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såg han intet ont, och en forskares fromhet hade mera värde
än en ignorants.
Brevet tyckes i viss mån hava lugnat Boccaccio, men
efter detta var han dock en bruten man; sjukdom och
ekonomiska bekymmer synas ock hava stött till, och i det hela
slutade han såsom författare. Men hans sista verksamhet
röjer dock denna goda, så föga reflekterande människas
entusiasm för all storhet. Sin sista tid ägnade han åt
Dantestudier och skrev den första Dantebiografien, som visserligen
visar, huru föga Decamerones författare förstod Divina
Commedias skald, men som dock är den första egentliga
författarbiografien sedan antiken. Han började ock en serie
föreläsningar i kyrkan S. Spirito över Dante och hann i
dem kommentera sjutton sånger av Inferno. Kommentaren
är snarast naiv och röjer, att Boccaccio ej förstod just det
poetiska i Dantes stora dikt. Men man har med rätta
anmärkt, att Dante själv nog knappt skulle hava kommenterat
sin dikt på annat sätt. Skönheten i denna fattade man
blott instinktivt och lade den uteslutande vikten vid
lärdomen. Och såsom nästan alltid stodo även då de estetiska
teorierna, i vägen för en omedelbar uppfattning av dikten.
I januari 1374 nödgades Boccaccio i följd av sjukdom
avbryta dessa föreläsningar och på hösten samma år flyttade
han över till släktens gamla stamort, Certaldo. Där slutade
han sina dagar den 21 december 1375 — såsom en from
kristen och en ångrande syndare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
