Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den italienska renässansen - Allmän karaktäristik av renässansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kejsartidens Rom, som kunde komma i fråga, och den tid, för
vilken man svärmade, var lika mycket det kristna Rom som
det hedniska. För Petrarcas själsliv hade Augustinus en
avgörande betydelse, och även den fornkristna basilikan går
igen i renässanskyrkor som Brunelleschis S. Lorenzo och S.
Spirito.
Trots all hänförelse nådde man dock ej långt. I det
stora hela var samma antikt-romerska litteratur känd under
medeltiden som under renässansen, och de nya fynden voro
jämförelsevis få — Plautus’ komedier, Ciceros brev,
Quintilianus’ Institutiones, Tacitus’ Germania och några till.
Det mesta, som var okänt för medeltiden, var okänt också
för renässansen. Något olika förhåller det sig med konsten.
För ungrenässansens och högrenässansens skulptur har antiken
knappt haft någon betydelse alls. Inga grekiska konstverk
voro då bekanta och av de romerska blott några sarkofager.
Frånser man ornamentiken å gravmonumenten, vilken lånats
från antika arkitekturfragment, märker man heller ingen
inverkan från antiken i quattrocentos skulptur. De stora
antikfynden gjordes först omkring år 1500, när renässansens
konst nästan stod på sin höjdpunkt, och då först kunde
man taga några intryck från de antika statyerna. På samma
sätt förhöll det sig med det antika måleriet. Före
upptäckten av de s. k. grotteskerna i ruinerna av Trajani thermer,
kände man ej den antika målarkonsten, och denna har
således saknat all betydelse för den äldre renässansen.
Visserligen möter man inom dess måleri, särskilt hos Botticelli
och Mantegna, ett visst antikt drag, men detta stammar
dels från litteraturen, dels från medaljonger och sarkofager,
dels slutligen från arkitekturen (i de palatsbakgrunder, som
stundom förekomma). Åter en annan var renässansens
ställning till den antika arkitekturen. I Syditalien och på Sicilien
funnos då och finnas ju ännu många, jämförelsevis väl
bevarade tempel från den grekiska konstens bästa tid. Men
dessa kände man egendomligt nog icke till, icke ens templen
i Pæstum. Vad den rent romerska byggnadskonsten åter
angår, så hade renässansen ett vida bättre och rikare
material än vi, ty vid renässansens början stodo ännu en mängd
högst betydande byggnadsverk kvar — Septizonium, Basilica
Emilia, Vestatemplet m. m. — som sedermera förstördes
just under renässansen. För renässansens arkitektur var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
