Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den äldsta kristna litteraturen - Hieronymus och Augustinus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han uppträdde. Han beslöt då att överflytta till världens
huvudstad, mindre för de väntande större inkomsterna och
det högre anseendet, än därför att han här hoppades på
ett större studielugn. Han var då tjugonio år. Men han
trivdes ej i Rom och mottog därför med glädje kallelsen till
en på offentlig bekostnad avlönad lärarplats i retorik — vad
vi skulle säga en professur — i Milano. Då han kom dit,
hyllade han närmast den s. k. nya Akademiens allmänna
skepticism, men där råkade han i beröring med Milanos
store biskop Ambrosius, visserligen icke någon lärd
teoretiker, men en varm kristen, och det var dennes livssyn,
som nu började inverka på den orolige, sökande Augustinus.
Till en början lyssnade han till honom blott för att pröva
hans vältalighet och se, om ryktet överdrev eller
underskattade denna. Men samtidigt med orden, som jag
beundrade, berättar han, “trängde även innehållet, som jag ej
brydde mig om, in i min själ“. Visserligen tvivlade han
fortfarande enligt den akademiska skolan på allt och vacklade
mellan olika meningar, men han gick dock så långt, att
han blev katekumen och började att med den av
Ambrosius förordade allegoriska utläggningsmetoden studera bibeln.
Kristen var han dock ännu icke, utan betraktade Jesus blott
“såsom en utomordentligt vis människa utan like“.
Neoplatonismen, i vilken han samtidigt fördjupade sig, förde honom
dock närmare Ambrosius’ religion, och en berättelse om en
berömd neoplatonsk filosof och retor, som övergått till
kristendomen, grep honom djupt.
Men det stora genombrottet kom vid ett besök, som han
gjorde hos en vän på dennes landställe. Där gjorde han
bekantskap med Athanasios’ biografi över den helige
Antonios och hörde samtidigt berättelsen om en hovman, som
efter läsningen av denna bok beslutat att övergiva världen.
Denna berättelse, skriver han, piskade mig såsom med gissel,
och jag började gå in i mig själv. “När jag övervägde,
om jag skulle tjäna Herren min Gud, såsom jag länge ämnat,
var det jag, som ville, och jag, som icke ville; båda var
jag. Men varken vilja eller motvilja var hel. Jag sade
till mig själv: nu må det ske strax, strax, och på ordet
ville jag låta beslutet följa. Jag var så nära, men gjorde
det ändå ej. Hör den ömklighet och tomhet, som höll mig
tillbaka. Mina gamla älskarinnor ruskade mig i min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
