Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den äldsta kristna litteraturen - Apokryfiska evangelier och romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stodo nog både den israelitiska och den grekiska romanen i
beroende av den aramäiska, och även under medeltiden fortfor
Syrien att vara den orientaliska romanens egentliga hem.
I formen uppträda dessa romaner såsom ett slags
följdskrifter till Apostlagärningarna, Acta apostolorum, i följd
varav de ock kallas Petrus-akter, Paulus-akter o. s. v. Bakom
dem ligger en ganska ohistorisk tradition. De verkliga
apostlarna hade nog blott missionerat i Palestina och dess
närmaste omnejd. Men Paulus hade gått till hedningarna, och
i anslutning härtill fördelade man nu världen mellan de
övriga apostlarna. Johannes fick Mindre Asien till
missionsområde, Andreas Västgrekland, Thomas Indien o. s. v. Men
karaktäristiskt för denna diktnings syriska utgångspunkt
är, att blott Östern på detta sätt fördelas, ej Västern, ty
S. Jakob såsom Spaniens apostel tillhör först den yngre,
medeltida traditionen.
Så till vida erinra dessa kristna romaner om antikens
historiska, att kärnan i dem utgöres av en kvasihistorisk
biografi av en apostel, vars missionsverksamhet, underverk
och martyrdöd skildras. Men därjämte ha dessa
apostlaakter fått uppslag från alla de olika arterna av den antika
romanen. Särskilt givande voro skepparsagorna. I Andreas-
och Matthias-akterna tilldraga sig händelserna i
människoätarnes land, där invånarne genom trolldrycker förvilla
främlingar, så att de såsom djur äta gräs. Vi träffa drakar och
sfinxer, människor med hundhuvuden, talande djur och
underbara träd. Även äventyrsromanen spelar in, och innehållet
i den s. k. Clementinska romanen om Petrus erinrar ganska
mycket om Apollonius av Tyrus. Faustus, en förnäm romare,
förlorar sin hustru och två söner, utan att han vet, var
de befinna sig, om de leva eller äro döda. Slutligen
försvinner han själv på samma sätt, och den tredje sonen,
Clemens, beger sig då ut på spaning efter de förlorade,
kommer därvid till Cæsarea, varest han sällar sig till aposteln
Petrus, som där kämpar mot Simon Magus. Denne besegras
och flyr, men Petrus förföljer honom från stad till stad.
På en ö återfinner Petrus därvid Clemens’ moder och kort
därefter även hans bägge bröder, som lidit skeppsbrott,
råkat i sjörövarhänder, men räddats av en from kvinna, som
uppfostrat dem som sina egna söner. Slutligen kommer
även fadern till rätta, varefter alla döpas av aposteln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
