Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den äldsta kristna litteraturen - Paulus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemlighetsfulla vishet, den fördolda, vilken Gud före tidens
begynnelse har förutbestämt till vår härlighet“ d. v. s. en
ny uppenbarelse, ersättande den gamla Moselagen, som han
genom allegoriska uttydningar och med en rabbins
fullkomliga förakt för det historiska sammanhanget uttolkar till ett
stöd för sin egen teologi. Sina åsikter framlägger han ej
i någon systematisk lärobyggnad, men en dylik ligger dock
bakom de till synes kaotiska satserna i hans brev.
Bergspredikans omedelbara, paradoxalt formade uttryck av ett
ädelt hjärtas rörelser, av levande, innerlig gudshängivenhet,
av allomfattande, irrationell människokärlek motsvaras här av
spekulationer över teologiska och moraliska problem. Väl
stöter man även hos Paulus stundom på gripande utbrott
av ett starkt etiskt patos — såsom hans berömda satser om
kärleken — men i det hela vilar det en skugga av mörk,
dyster mystik över hans gestalt, något av fariséens fanatism,
torrhet och tvistesjuka, och då man från bergspredikan
vänder sig till hans brev, är det, som om man från den
öppna, solbelysta campagnan stege ned i katakomberna.
Man kan också förstå, att de, som stått mästaren nära,
kände sig tillbakastötta av hans lidelsefulla, teoretiserande
uppträdande. Men för hela den paulinska teologien är han
själv dock ej ansvarig, ty hans etiska åsikter om tron och
rättfärdiggörelsen hade för honom själv knappt samma
centrala betydelse, som de sedan fingo för Luther, och den
närmaste eftervärlden sysselsatte sig ej med dessa problem.
Av mera omedelbar inverkan var hans Messiaslära.
Utgångspunkten för denna var Jesus’ död och uppståndelse,
och däri, att just denna punkt för honom fick en så
avgörande betydelse, ligger måhända en antydan om hans kilikiska
börd. De hedniska gudar, som här, mitt emellan Frygien
och Syrien, företrädesvis dyrkades, voro ju den syriske Adonis
och den frygiske Attis, vilka dogo och återuppstodo, vilka
hade varit människor, men återuppstodo såsom gudar.
Ritualen i Attismysterierna avslutas med en formel, som
slående erinrar om Paulus’ Messiasteologi: “Varen vid gott
mod, I invigde, ty guden är frälst och även I skolen finna
frälsning“. Måhända var det en dunkel, för honom själv
säkerligen omedveten känsla av att detta just var det
gudomliga, som vållade hans omslag från en ivrig Jesus-förföljare
till en hängiven anhängare av Jerusalems-församlingens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
