Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den icke kristna litteraturen - Kejsartidens vetenskapliga litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon större roll, och den ende grekiske historiker från
denna tid, som verkligen betytt något för den allmänna
bildningen, var Plutarkhos — död vid hög ålder omkr. 120
e. K. Hans historiska porträttgalleri, som i Norths
översättning lästes av Shakspere, lades av denne till grund för
de romardramer, han skrev, och även för de under
1700-talet så populära franska elogerna blevo dessa biografier
förebilden, likaså för de svenska på Gustav III:s tid. Att
Plutarkhos då kunde så slå an, berodde nog därpå, att han
egentligen icke var någon historiker av facket, utan en fint
bildad, ädelsinnad personlighet, över vars väsen det ännu
vilade en fläkt av äkta hellenisk humanitet. Hans flesta
skrifter äro filosofiska, till en stor del dialoger efter Platons
mönster, i vilka, han behandlade etiska, politiska, litterära,
fysikaliska och även medicinska frågor. Men mest bekant
är han för sina historiska skrifter, ehuru även dessa snarast
äro filosofiska. I de personligheter, som han skildrade, såg
han nämligen framför allt antingen efterföljansvarda
förebilder eller avskräckande exempel. Biografierna äro ordnade
två och två: den ena över en romare, den andra över en
grek, och skemat är detsamma: först hjältens härstamning,
sedan hans ungdomshistoria och hans karaktäristik, därpå,
ordnade efter moraliska och psykologiska synpunkter, hans
bedrifter, och till sist hans död samt därmed förknippade
omständigheter. Inalles finnas tjugotre dylika par av
biografier jämte några fristående. Några egentligen historiska
studier hade Plutarkhos ej drivit för dessa minnesteckningar,
utan företrädesvis begagnat memoarer och sådana äldre
historiker, hos vilka han funnit användbara, karaktäristiska
anekdoter. De allmänna filosofiska skemata, han uppställt,
hindrade honom väl från att skapa några verkligt
individuella porträtt, men just hans abstrakt ideala hållning,
jämte — som det hette på 1700-talet — hans “filosofiska
styrka“ gjorde honom då till antikens kanske mest skattade
författare.
Över huvud var biografien mycket populär under
kejsartiden. Cornelius Nepos, som avled redan under Augustus’
första tid, var väl från början knappt mer än vad han nu
blivit: en skolboksförfattare. Men högre står C. Suetonius
Tranquillus, som levde omkring 100 e. K. Hans litterära
biografier, De viris illustribus, äro tyvärr till största delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
