Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den icke kristna litteraturen - Romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dissekerar man nu denna romerska roman, finner man
lätt, att i den ingå tre olika ingredienser: den komiska
novellen, äventyrsromanen och sedeskildringen. Liksom
novellen var grekisk, var sedeskildringen det ock. Theophrastos
hade i sina Kharakteres sökt att teckna vissa typer inom
det dagliga livet, situationer hade skildrats t. ex. av
Theokritos och Herodas samt framför allt i ett under antiken
högeligen berömt samt säkerligen ock mycket imiterat arbete,
kynikern Menippos’ nu förlorade satirer, vilka voro på prosa,
troligen av ungefär samma karaktär som Lukianos’ dialoger,
men med i prosan inströdda dikter. För romarne voro
Menippos’ satirer välbekanta, enär de redan under
revolutionstiden efterbildats av Varro.
Det är dessa tre ingredienser, som möta oss i den stora
roman, som Petronius Arbiter skrev på Neros tid, Satiræ,
— ty något annat namn tyckes författaren, häri följande
Menippos’ föredöme, ej hava givit sin roman. Tyvärr
föreligger den blott i ett, visserligen stort, fragment. Men av
detta förstå vi dock gången av det hela, ty romanen har,
liksom senare Don Quijote och Pickwickklubben, med all
säkerhet blott bestått av en serie äventyr, vilkas enda enhet
varit hjältens person. En ung äventyrare, Encolpios, har
vid något tillfälle förbrutit sig mot guden Priapus, och hans
senare missöden äro följder av den förgrymmade gudens
hämnd. Då fragmentet börjar, har Encolpios jämte två andra
vagabonder efter åtskilliga äventyr kommit till en kampanisk
stad — en passant få vi höra, att han varit gladiator,
rövare, troligen ock student, samt att han haft åtskilliga
kärleksäventyr av en mycket betänklig art. Fragmentet börjar
med en scen uti ett badhus, där vi få åhöra en diskussion
om retorikens förfall, därpå följer en ytterst drastisk scen
i ett lupanar, så ett torggräl, vidare en erotisk episod
av smutsigaste beskaffenhet, och så kommer bokens
glansnummer, gästabudet hos Trimalchio. Sedan följa nya
episoder, efter vilka sällskapet finner för gott att skudda
stadens stoft av sina fötter. Om bord på fartyget, med
vilket de fly, uppstå nya förvecklingar, och till sist lida de
skeppsbrott, men kastas upp på land i närheten av Croton.
Där uppträder en av dem såsom en bottenrik, men döende
åldring, de båda andra såsom hans tjänare, och syftet
är att leva på nyförvärvade bekantas arvshunger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
