Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den hellenistiska tiden
- Den augusteiska tiden
- Propertius och Tibullus
- Ovidius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tibullus var icke någon sinnlig natur, erotiken i lians dikter
är icke vidare stark, och den kärlek, han besjunger, är
snarast hemmets och familjelivets. Den sedliga anda, som
Augustus sökt ingjuta i litteraturen, hade således i Tibullus
en representant, som tydligen blev det blott i följd av sin
egen naturell och hela tidsströmningen.
Under hans namn gingo förut även en tredje och en fjärde
bok elegier, men i dessa ser man numera blott en antologi
från Mesallas krets. Den tredje boken innehåller sex elegier
av en för övrigt okänd författare, Lygdamus, en ej vidare
betydande poet, och den fjärde upptager dikter av Mesallas
systerdotter Sulpicia samt av en annan okänd skald — båda
fina och älskvärda elegiker.
OVIDIUS
Slutligen komma vi till den siste av den augusteiska
tidens betydande skalder, P. Ovidius Naso, vilken i många
avseenden intager en fullkomlig särställning. I motsats till
de föregående tillhörde han aldrig något litterärt kotteri,
han hade ingen patronus, varken Mæcenas eller Mesalla,
och var även så pass förmögen, att han för sin utkomst
ej behövde någon beskyddare eller någon plats. Fadern
hade väl ämnat honom till jurist, men av studierna härför
intresserade han sig blott för retoriken, och hans dikter äro
också mycket starkt influerade av de övningar, som drevos
i retorsskolan — särskilt kunna hans Heroides betraktas
såsom ett slags “suasoriæ“ på vers. Själva juridiken
tilltalade honom däremot ej det minsta. Till sist måste därför
fadern låta honom följa sin böjelse att bliva poet, och det
blev nu Ovidius — man kan säga blott av kärlek till själva
dikten, ty några ekonomiska fördelar av sitt författarskap
synes han, i motsats till Vergilius och Horatius, ej hava
haft. Men man kan förstå hans obetvingliga lust för det
kall, han valde. Ty han ägde en beundransvärd lätthet
att dikta; sina verser formade han utan den ringaste
ansträngning, behövde nästan aldrig stryka ut ett enda
ord, och dock är hans vers den kanske mest naturliga,
lättflytande och välljudande i hela den romerska
litteraturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:08 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/1/0268.html
