Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hellenistiska tiden - Den augusteiska tiden - Livius och Vergilius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
står vid slutet av sin irrfärd, då han vinddrives till
Karthago — alldeles som i Odysseen, där Odysseus vid den
egentliga diktens början kastas till phaiakernas ö, varest
han berättar sina föregående öden under de nio år, som
förflutit sedan Ilions fall. Av samma konstgrepp begagnar
sig nu Vergilius och låter Eneas för Karthagos drottning
Dido förtälja om sin irrfärd från Troja. Denna skildring
upptager den andra och tredje boken. Den fjärde — en
bland de yppersta i boken — är däremot skriven med
Apollonios’ Argonautika såsom förebild samt skildrar Didos
och Eneas’ kärlekssaga med en glöd och en dramatisk
kraft, som man knappt skulle kunnat tilltro den veke
Vergilius. Fjättrad av sin kärlek till den fagra drottningen
glömmer hjälten ett ögonblick sin stora uppgift — att
lägga grunden till framtidens stoltaste välde — men det
behöves blott ett bud från Jupiter, för att han åter skall
bliva medveten om sin plikt. Han övergiver Dido, och i
sin förtvivlan förkortar hon självvilligt sitt liv. Det var i
denna kärlekshistoria, som folksagan, och efter denna
Vergilius, såg orsaken till hatet mellan Rom och Karthago.
I den femte boken fortsättes irrfärden, och Eneas
kommer där till Sicilien, där han anställer kämpaspel till minne
av sin fader Anchises — en imitation efter Iliadens skildring
av kämpalekarne till ära för den fallne Patroklos. För
den sjätte boken åter har Vergilius fått uppslaget från
Odysseen. I dess elfte bok, Nekyia, besöker Odysseus de
dödes värld, och i anslutning härtill låter Vergilius Eneas
i Sibyllans sällskap nedstiga till underjorden. Få episoder
hava i diktens historia haft större betydelse, och Vergilius
blev härigenom förebilden för medeltidens nästan otaliga
skildringar av färder till de dödes värld, skildringar, som
slutligen mynna ut i Dantes storslagna diktskapelse. Till
sin form är denna blott en kristen omdaning av Eneidens
sjätte bok. Redan hos Vergilius äro de hänsovne fördelade
på olika nejder av undervärlden, tydligen med hänsyn till
sin vandel under jordelivet. Först höra Vergilius och Sibyllan
klagande barnröster och möta de oskyldigt avlivade, således
de minst skuldbelastade. Därefter komma de till dem, som
skördats av kärlekens tvinsot — en grupp, som också möter
oss hos Dante, vilken här infogat den berömda Francesca
da Rimini-episoden. Från de avlidna hjältarnes nejd komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
