Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska litteraturen före hellenismen - Den attiska tiden - Vetenskapen - Epikureismen och stoicismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
statslivet, och för båda är etiken huvudsaken, för vilken
metafysiken blott tjänar såsom den lämpligaste språngbrädan
till de redan från början klara etiska slutsatserna.
Epikuros, som i slutet av 300-talet upprättade en skola
i Aten, återupptog, praktiskt taget, den kyrenaiska läran
om det högsta goda, men med den ändringen, att det goda
icke var själva sinnesnjutningen, utan snarare frihet från
smärta. Den vise var därför den, som utan fruktan för
gudarne, vilka visserligen funnos, men som ej bekymrade
sig om denna världen, utan fruktan för döden, som blott
betydde förintelse, enär någon själens odödlighet ej fanns,
utan att deltaga i det politiska livet besinningsfuUt njöt av
tillvaron. Såsom inledning till denna etik lånade Epikuros
den ioniska atomläran. Genom atomernas fallande rörelser
uppstodo tingen, men dessa härledde sig från atomernas
deviationer, och i själva verket hade således oförklarligheten
blivit uppställd såsom princip i syfte att befria människan
från skräck för det oundvikliga ödet. Det var icke detta,
som behärskade världen, utan i stället slumpen — samma
makt, som leder händelserna i de lustspel, som Epikuros’
gode vän Menandros skrev.
Stoicismen, som samtidigt grundades av Zenon från Cypern
och som företer vissa orientaliska drag, vilka tyda på
grundläggarens hemort, reproducerade på liknande sätt den
kyniska filosofien och stod liksom epikureismen på
materialistisk grundval. Det metafysiska underlaget för den
stoiska etiken var nämligen lånat från Herakleitos, ehuru
modifierat efter Aristoteles. Det betydande var dock ej
denna metafysik, utan skolans etik. Det utmärkande för
denna är dess starka betonande av plikten, och stoicismen
har därför fått över sig ett drag av stolt manlighet, som
i alla tider imponerat. Den starka viljan och ett upphöjt
sedligt patos återfinnas därför mer eller mindre hos skolans
alla lärjungar — låt vara i förening med ett ej ringa
moraliskt högmod, som gav stoicismen ett visst
syskontycke med senare tiders puritanska “läseri“. Uppgiften var
att behärska lidelserna, och dygden mynnade därför ut i
apati i förhållande till kroppslig njutning och smärta, jordisk
lycka och olycka. Dygden var det enda, som hade värde
i livet, och gent emot denna betydde de yttre betingelserna
— rikedom, makt, hälsa — intet. Den dygdige eller —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
