- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 1. De antika folkens litteratur /
27

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den israelitiska litteraturen före hellenismen - Den profetiska tiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DEN PROFETISKA TIDEN



Israeliterna på Davids tid voro ett biandfolk, som uppstått
genom en sammansmältning av den segrande beduinstammen
och landets äldre invånare, kanaaniterna. Men de senare
hade en fredlig åkerbrukskult, de förra en krigisk
beduinreligion. Åkerbrukskulten hade utvecklat sig ur den s. k.
polydemonismen, enligt vilken hela tillvaron var befolkad
av övernaturliga väsen, “makter“, “elohim“ utan någon
viss individualitet och utan några individuella namn. Ur
denna oordnade massa hade emellertid vissa mera individuellt
bestämda väsen avsöndrat sig, som likväl icke erhöllo några,
egentliga personnamn och blott tyckas hava haft en lokal
maktsfär — såsom Baal Hermon eller den gud, som
dyrkades på berget Hermon, El Olam eller den gud, som
dyrkades vid ett tamariskträd i Beerseba o. s. v., och dessa
gudars uppgift var huvudsakligen att skänka äring.

Israeliternas gud, Jahve, var däremot en utpräglad, personlig
stamgud, en inkarnation av själva stammen, och den äldsta
israelitiska religionen kan också sammanfattas i satsen: “Jag
är Jahve, din gud, du skall inga andra gudar hava jämte
mig.“ Men i denna sats ligger ingen monoteism i vår
mening, ty israeliten hade fullkomligt klart för sig, att
andra folk hade andra gudar och att dessa voro lika
verkliga som Jahve. Liksom Jahve var Israels gud, var Kemos
moabiternas och Dagon filistéernas, och synpunkten uttryckes
mycket klart, då israeliten Jefta yttrar till moabiternas
konung: “Är det icke så, att vad din gud Kemos giver dig
i besittning, det tager du i besittning? Så taga ock vi,
när hälst Jahve, vår gud, fördriver ett folk för oss, deras
land i besittning.“ Skillnaden var blott, att det för
israeliterna var otillåtligt att dyrka den främmande guden Kemos,
liksom det för moabiten var ett brott att dyrka Jahve.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/1/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free