Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den israelitiska litteraturen före hellenismen - Inledning - Egyptisk, aramäisk och babylonisk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var det diplomatiska språket i hela främre Asien. Särskilt
betydande var efter allt att döma den aramäiska
sagolitteraturen, som redan tidigare än i Grekland tyckes hava
utbildats till mera konstnärlig roman eller novell; härom vittnar
ock ett nyligen gjort papyrusfynd av ett fragment av en
aramäisk novell från den persiska tiden. Och med all
sannolikhet står den israelitiska novellen — Rut, Tobit,
Ester m. fl. — i ett visst beroende av denna så gott som
förlorade aramäiska novell-litteratur. Även den lyriska dikten
hos israeliterna — såsom Höga Visan — hade av moderna
syriska folkdikter att döma aramäiska motsvarigheter.
Bättre kunna vi bedöma babyloniernas insats, tack vare
de sista årtiondenas storartade fynd, bland annat av
Asurbanipals bibliotek (från mitten av 600-talet). Denna litteratur
börjar redan på Hamurabis tid (omkr. 2200 f. K.) och
består då av historiska annaler samt den berömda lag,
Hamurabis lag, som ger oss en så målande bild av det
samtida babyloniska samhället samt sprider ljus över hela
den semitiska rätten, således även över Mose-lagen. Från
något senare tid hava vi en syndaflodssaga, som sannolikt
härrör från tiden omkring 2000 f. K., stora religiösa eper
om Marduk, Ischtar, Tiamat m. fl. gudar, böner och hymner,
och utan tvivel har denna babylonisk-assyriska litteratur haft
stor betydelse för den israelitiska. Då vi först lära känna
Kanaans befolkning, på den s. k. Tell-el-Amarna tiden (omkr.
1380 f. K.), kort före israeliternas inbrott, brevväxla de
kanaanitiska bykonungarna på babyloniska med Egyptens
faraoner, och det är tydligt, att kulturen här fullkomligt
stått under babyloniskt inflytande. Detta upphörde strängt
taget aldrig under hela antiken. 722 erövrades Nordisrael
av assyrerna, som bortförde en stor del av den israelitiska
befolkningen och i stället ditsände assyriska emigranter, och
586 föll även det lilla judariket. Åter bortfördes blomman
av befolkningen till Babylon, och det var företrädesvis bland
dessa landsflyktingar, som den bevarade israelitiska
litteraturens uppteckning och redigering började. Det kan därför
ej lida något tvivel, att det mindre folket tagit starka
intryck av det större, icke blott vad den äldre sagolitteraturen
angår, utan ock inom den yngre psalmdiktningen, men intryck,
som städse på ett originellt sätt omsattes, så att resultatet
blev något nytt och nationellt israelitiskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
