Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den, som vi århundraden förut mött hos orientens
pelarhelgon och liknande självplågare, och orientalens drömmar
om det tusenåriga riket ha aldrig haft en tacksammare
jordmån än i det heliga ryska riket, där bolschevismen just i våra
dagar firat sina vildaste orgier.
Med germanernas inbrott skildes således västerns och österns
kulturvärldar från varandra, och försöket — under
korstågen — att åter knyta dem till varandra gav väl
västerlandet, men knappt österlandet några nya ferment. För
renässansen saknade visserligen Byzans’ till Italien
överflyttade lärde icke all betydelse, men i stort sett var det
icke det samtida Byzans, utan det forna Hellas, som nu
gav de nya impulserna. Byzans var blott den fyndort, dit
Italiens egna humanister begåvo sig för att där insamla
grekiska handskrifter från antiken, ej för att där mottaga
några idéer, och efter Konstantinopels fall ha dessa tvänne
världar stått fullkomligt utanför varandra, ända tills dess
att slaverna — liksom sedan japanerna — under 1700- och
1800-talen gjort ett försök att tillägna sig den västerländska
civilisationen.
Då vi nu skola skildra den europeiska litteraturens
utveckling, vars huvuddrag här skisserats, göra vi därför början
med den enda orientaliska litteratur, som sedan fått
betydelse för västerlandet — den israelitiska — och skola först
behandla denna till den punkt, då den träder i beröring
med den grekiska. Därefter skall följa en redogörelse för
den ioniska och attiska litteraturen fram till den hellenistiska
tiden, därefter denna hellenistiska litteratur i Grekland, i
Orienten och i Rom, samt slutligen den romerska
kejsartiden, då man först, strängt taget, kan tala om en för hela
den då civiliserade världen gemensam litteratur, vilken dock
så till vida icke var allmän, att den, trots den antika
bildningens enhetlighet, var väsentligen olikartad ej så mycket
för olika folk som för olika samhällsklasser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
