Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ocli patienlen bör, sä fort ske kan, hällas
upp och ned ett eller annat ögonblick i sender.
— Mången har förundrat sig öfver detta
sista medlet; ty alla tro. att blodet måste
strömma till hjernan, när benen komma
upjj-åt. Detta är likväl orätt. Om blodet
endast skulle verka efter sin tyngd, kunde ju
blod aldrig komma åt hufvudet, då det
hålles upp under slående eller sittande
ställning; och efter samma lag, skulle äfven
blodet stocka sig till hufvudét, när man ligger,
hvilket vi hafva veder,lagt. Ar sjuklingen
rädd och häller andan o. s. v., under det han ,
sljälpcs upp och ned, då pressas biodet åt
hjernan. Ar han fnllkomligen passiv, och
låter Gymnasten och dess medhjélpare
ensamt befordra omsljiilpningen, då tvärtom
kyles hans htifvud. Man får icke bedömma
denna passiva rörelses verkan efter den, som
uppstår vid en akliv nedböjning, då
buk-musklorna, andedrägtens betydligaste yttro
organer, samt mellangärdet, refben m. m.
pressas tillsammans i helt andra vinklar, och
dymedelst hindra den friare blodrörclsen,
hvarigenom denna, såsom ständigt
motsvarande andedrägtens rythm, äfvenledes blir
rubbad, och måsto ensidigt tvingas åt balsens
och hufvudels kärl
*) Diila alt inberäknadt, blir hufvndsaken
härvid kroppens lefvaude efitr verkan, i sin
motsats emot medlet. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
