Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wilson och kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WILSON OCH KRIGET. 73
––––––President Wilson trodde, »att det skulle
bidraga till världsfreden, om de andra neutrala
makterna kunde finna det möjligt att vidtaga liknande
åtgärder».
Wilson hade frågat, om de krigförande ville fred.
Centralmakterna svarade på detta ja, ententemakterna
nej, de neutrala uttryckte sin fredsönskan.
Presidenten uppmanar nu ententemakterna, som sagt nej till
hans fredsförslag, och de neutrala makterna, som sagt ja,
att angripa centralmakterna, som sagt ja till hans
förslag om fred.
Det måtte icke stå tillräckligt klart för den stora
nation, för vilken Thomas Woodrow Wilson är en så
typisk representant, hur Europa egentligen är
beskaffat. Fattar man icke där, att det för exempelvis
Holland eller Danmark skulle kunna medföra
allvarliga konsekvenser, om dessa länder, även med all den
högsinnade och mäktiga hjälp, U. S. A. helt säkert
skulle vilja lämna, förklarade krig mot det ännu
februari 1917 icke alldeles avlivade Tyskland.
Svenska regeringen påpekade i sitt svar på
Wilsons originella krigsförslag, att den förut »skyndat att
ansluta sig till det högsinnade initiativ, som
presidenten tagit i syfte att undersöka möjligheterna att
få till stånd underhandlingar mellan de krigförande».
Sverige hade sålunda varit tacksamt för Wilsons
fredsnot av den 22 december 1916. Med avseende pä
hans krigsnot av den 5 februari 1917 meddelade där-
10—170699. Laurin, Alla ka rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
