Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från Agda till Gundborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 BLAND BRÄNNINGAR.
man hörde endast Paddysons knarrande stöflar,
sade Corneliusson åter, men nästan hviskande:
»Niklas . . . säg mig, om du verkligen tror,
att det var Goda hoppet?»
Det låg djup ängslan i den frågandes röst.
Fiskarn böjde hufvudet ett par gånger. Svaret
var således jakande. Corneliusson stirrade rakt
för sig, sade ingenting vidare, men stod kvar vid
sängen. Jag tror mig aldrig hafva sett, nej, lyck-
ligtvis icke, men ej heller tänkt mig en så träf-
fande bild af sorgen. I tant Herlefssons ögon
märkte jag tårar.
»Jakobina har väl gått ned och välkomnat
herr Falk», sade Paddyson, och nu skrattade
han högljuddare än förut. Det var ett skratt,
som kom mig på en gång att blekna och rodna,
ett hemskt skratt i sorgens och dödens närhet.
Skrattaren tycktes vara mycket förvånad öfver
att vi ej deltogo i hans munterhet. Han började
åter med sin lilla »stick» piska de rutiga ben-
kläderna och utropade:
»Nu får jag väl den äran att konvojera da-
merna om bord? Det är tid att tänka på hem-
färden ».
Tant och jag kände dock ej håg att ännu
lemna Svartskär, så mycket jag än nyss förut
önskat mig derifrån.
»Men inte kan det väl vara något roligt
här?» invände Paddyson och såg på oss med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
