Tal öfwer ingångne freden wid Werele 1790 / 23 (1793) Author: Erik Petter Älf Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal öfwer ingångne freden wid Werele 1790

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

När häpen din Najade i botnens afgrund hukar, Se’n hon fåt räkna nyſs din ſtolte owäns dukar, Och när Tritonerne ikring din gälla ſtrand Knapt wågat lyfta ſig med kikarne i hand Har ej din Åbos bröſt i täta pulsſlag bäfwat När faran med ſit hot för dina ögon ſwäfwat? Men hwem har ſkyddat dig? Har du wäl enſam blot För dina kuſters wård en egen Skyds-Gud fåt? Kanſke at dina fält och ſtäder han bewakat Och ſläkt de gniſtor ut ſom härjnings-faklan ſprakat? Blot en af dem föll ned tog eld och brände Rå. När ſköfling kräfwer ſkat, kan mindre den ej få. Så når med dundrets röſt kring ſkogar, berg och dalar Til jordens ſkrämde Son den wreda Åſkan talar: Man frugtar at hon ſnart med et förfärligt brak Slår ner på höjderna och i Palatſens tak; När ur den ſlitna ſkyn ſig äntlig wiggen loſſar, Det blot en koja är ſom i ſin fart han kroſſar. — Sen Finland wiſat oſs ſin blodbeſtänkta barm Och fäſt Oliwen nyſs wid en förbunden arm;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>