Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal öfwer ingångne freden wid Werele 1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Deſs öga Solens blick på wårens födſlodag
Såg glädjen teknad ſtå i allas anletsdrag.
Den trägna Landtman’s arm belöntes nu fin möda,
Och fick af året ſkat i mogna kärfwars gröda.
Så hänrykd och förtjuſt han fredens hälsning tog
At ladans wäntan han en längre ſtund bedrog:
Han går dock ändlig dit at ſkördens rikdom tömma
Men tyſt — han löfte ger, at den ej länge gömma,
För’n han ſom Foſterlands och mänſklighetens wän
Med ſlagna Hjeltars barn och enkor delar den.
DU! ſom på Mälarns ſtrand fick deſſa ſkarors möte,
Hwars Skydsgud du kom hem med friden i dit ſköte.
Ej Choeurer, ſkott och bloſs och Catafalquers pragt,
Ej Skalden, Talaren, ej ſjelfwa ryktet ſagt,
Hur wäl dit trogna folk uti ſit nit förenat
Med deſſa fröjderop, med deſſa rökwärk menat,
Som de för Dig, o Kung! på fridens Altar’ tänt,
Se’n med deſs glada dag DU til oſs återwänt.
Då nu i flere år Du än på fältet ljungat,
Än wid Europas gräns Dig böljan lydig gungat,
Man hemma efter Dig en lika längtan röjt,
Som då förlänge ren bland töknar wårſol’n dröjt;
Då tidens häpne Son emedlertid fåt lära
Af Ryktets Härholds röſt om Dina bragders ära.
Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
