Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
för att välkomna och bjelpa de små söner och
döttrar, som utan tvekan gingo med sina små
förhoppningar och farhågor, sina synder och
sorger, till hence, som visste att med så vis
kärlek utdela rättvisa och barmbhertighet till
dem alla. "Ack, se det är en riktig moder!"
tänkte Polly, då minnet deraf kom att värma
hennes hjerta, och kom henne att känna sig
sjelf mycket rik, och beklaga Maud, derför att
hon var så fattig. :
Det var detta som gjorde henne så häftigt
uppbragt vid Fannys obeskedliga ord, och det
var detta som kom den lättretliga Polly att för-
söka att lägga band på sina känslor, och tvinga
sig att icke om Fannys mor begagna den hån:
fulla ton, som så mycket sårat henne, då den
blifvit begagnad om hennes egen. Då gungsto-
len svängt hastigt upp och ned några dussin
gånger, måtte Polly någonstädes lyckats att
fånga sig ett leende, ty, blickande mot Fanny,
sade hon vänligt, i det hon gjorde ett kort
uppehåll med sin gungning: "Jag är icke ond
nu mera; vill du att jag skall komma och bhjel-
pa dig med ditt arbete?"
"Nej; jag vill hellre komma och gunga med
dig", svarade Fanny, som nu genast uppfattade
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
