- Project Runeberg -  Aldrig för sent! Dramatisk nutidsmålning med sång /
101

(1861) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

101

f-Uette /Setmen.

DEN FÖRRA. LÖWE Ifrån fonden).

Löwe [för sig). Jag måste se henne ännu en
gSng. (högt) Mamsell Clara!

Ci. a ii a (för sig med ett utrop). Det är han! . .
(högt, i det hon med mödosam ansträngning söker
återvinna sitt lugn) Ni här, herr baron?., jag hade
väntat att ni skulle afstå från att besöka oss. . hvad kan
ni ännu vilja här?

Iüwe. Ulbedja mig er förlåtelse.

Clara. Min förlåtelse? Den äger för er intet värde.
Hvad har ni dessutom gjort? Enligt er åsigt ingenting
som förtjenar förebråelse, ßik ocb högättad, har ni
ansett den fattige för er leksak. — Tusende unga män
tänka som ni, låt det trösta er, om ni verkligen skulle
kunna känna någon förebråelse öfver hvad som händt.

Löwe. Ni är sträng, mamsell Clara. Jag vet
alltför väl att ni icke skall tro mig, då jag säger er
att jag kom hit, icke af egen ingifvelse, utan
medvetslöst, belt och hållet utan vilja eller förmåga att
sjelf kunna bestämma mitt handlingssätt. Hvad som
bragt mig derhän, skulle jag icke förtiga för er, om
jag inte fruktade att med berättelsen om ett ödelagt
lif såra edra öron. — Ni gör mig likväl bittert, djupt
orätt, oro ni tror alt jag fördes hit af låga afsigter,
farliga för ert lugn och ert rykte.

Clara. Och hvad kunde väl förmå er att dölja
ert namn och er samhällsställning.

IjÖwe. Min gamla läkares råd, hvilken jag hade
gifvit mitt löfte alt under fjorton dagar få bestämma
öfver mig, utan att jag ägde rättighet att fråga på
hvad sätt. Jag var skyldig honOm denna lydnad, för
min aflidna moders, för hans egna omsorgers skull.

Clira. Och efter denna tid?

Löwe. Ämnade jag företaga en resa, som jag
ännu inte slagit ur hågen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:00:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aldrigsent/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free