Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Landshöfdingetiden (1852-1855)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I början af november uppreste jag landvägen med
min hustru och dotter till Ferna, hvarest dessa
qvarstannade, hvaremot jag för riksdagens öfvervarande
fortsatte resan till Stockholm. Till riksdagen
drefs jag denna gång icke endast såsom hittills af
intresse för landets allmänna angelägenheter, utan
äfven och företrädesvis för bevakande af Malmöhus läns
bästa, synnerligen i den vigtiga jernvägsfrågan. För
denna fråga hade jag lefvat och verkat under nära
halftannat år, och jag ansåg densamma för provinsens
lifsfråga. Det var nämligen lätt att inse, att det
bördiga Skåne i främsta rummet behöfde snabba och
förbättrade kommunikationsanstalter, för att lyftas
till ett förut ej anadt välstånd. Hvad de allmänna
vägarne beträffade, var för dem redan mycket gjordt
och mera i görningen. Men äfven om dessa aldrig
så mycket förbättrades, förblef dock provinsen i
alla fall afsöndrad från hufvudstaden och derintill
liggande landskap. Derför voro äfven, på grund af
den långa besvärliga landresan, skåningarne med få
undantag temligen sällsynta gäster i Stockholm. Det
var till Köpenhamn de reste för att förlusta sig;
det var der de gjorde sina uppköp, och der hade de
långt flere vänner och förbindelser än i den egna
hufvudstaden. Anläggningen af en jernväg, utgående
från Malmö i riktning mot
det mellersta Sverige, skulle verksammare än någonting
annat häri åstadkomma förändring samt ytterligare
tillknyta bandet mellan moderlandet och de forna
danska provinserna. Det var således åt detta håll jag
borde rikta min oaflåtliga uppmärksamhet, oaktadt
jag väl visste, att många och stora svårigheter
mötte genomförandet af en dylik tanke. Att dessa
svårigheter kunde öfvervinnas, och att vid 1854
års riksdag anslag slutligen beviljades för södra
stambanans påbegynnande – detta utgör en så vigtig del
af min landshöfdingeverksamhet, att det må förlåtas,
om denna fråga här möjligen kommer att allt för
vidlyftigt utvecklas.
Fullkomligt främmande var dock icke, redan nu, tanken
på en jernväg i Skåne. Under åren 1851–52 uppgjorde
chefen i södra väg- och vattenbygnads-distriktet,
major Beyer, ritningar och planer till en sådan
mellan Malmö och Lund. Men oaktadt Beyers redan
då egande obestridliga skicklighet, kunde likväl
dessa ritningar med dertill hörande kostnadsförslag
svårligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
