Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utsigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi räkna 260 krigsår för Kalmarunionen och
benägenheten att eröfra och försvara länder
på andra sidan Östersjön. De gamla
krigsorsakerna aflägsnas. Visserligen tillkomma nya
i följd af nationalegoismens utbrott i nya
våldsdåd. Men dessa utbrott bli allt mer sällsynta.
Ty värr äro de så mycket förfärligare, närde
inträffa. De äro dock mycket kortvariga. Detta
gäller alla de stora europeiska krigen under
senare hälften af detta århundrade. Några
30-åriga krig förekomma icke mera.
Under tiden mellan de hastiga åderlåtningarna
hinna såren läkas och de afskurna
intressena att ånyo sammanväxa. Kulturens
häfstänger sättas i rörelse, förbindelserna ökas
till lands och vatten, genom ånga, elektricitet
och andra drifkrafter. Alexandrars och Napoleoners
triumfer trängas i skuggan för det lilla
världsportots segertåg kring jorden. Handel
och industri, konst och vetenskap, internationella
sedlighets- och upplysningssträfvanden —
allt förgrenar sig och omspinner nationerna
med ett omätligt nät af ömsesidiga intressen,
som efter vissa mellantider våldsamt sönderslitas
af det råa våldet, för att ånya växa tillhopa
med ökad kraft och vidgadt omfång, tills
de en gång under rättens majestät bilda en
oöfvervinnelig kulturmakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
