Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriafdelningen med tillhörande grupper - Andra delen - LV. Elektriciteten vid utställningen, af G. R. Dahlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 volt per fas — var för hög för att omedelbart kunna begagnas vid de
små motorerna, som sattes i gång medels trefasströmmen, ehuru motorer på
mer än 3 hästkrafter direkt drefvos af den primära strömmen. De flesta af
de här använda transformatorerna voro äfven inneslutna i små hus eller
kurar, liknande de nyss omtalade. Äfven här voro afstängare och
säkerhets-stycken anbragta å en marmortafla i kuren.
De transformatorer, som användes för utställningens elektriska
belysning och arbetsöfverföring, voro af samma typer som Allmänna svenska
elektriska aktiebolaget sedan länge begagnat och hvilka i Sverige patenterats.
De elektriska motorer, hvilka förekommo vid utställningen, och som
erhöllo ström genom de ofvan beskrifna ledningsnäten, voro utförda af
Allmänna svenska elektriska aktiebolaget och erbjödo åtskilliga nya
konstruktioner, som ega sitt ursprung inom Sverige. Likströmsmotorerna voro dels af
den vanliga, af Jonas Wenström härrörande allmänt kända typen, som
öfver-ensstämmer med de af nämnda bolag såsom generatorer använda maskinerna,
och dels smärre motorer, hvilka liksom de förra äro modifikationer af de
nya grundformer för dynamomaskiner, å hvilka denne uppfinnare år 1882 i
vårt land erhöll patent. Vid de nya små motorerna var elektromagnetens
kärna af martinstål och tvåpolig. Denna kärna var i två delar, hvilka
hop-skrufvade bildade en stomme, i hvilken elektromagnetlindningen, som utgjorde
hlott en enda spole, var innesluten. Borstarna för strömmens upptagande
voro orörliga och radielt stälda.
Ledningsnätet för enkelfasströmmen var visserligen hufvudsakligen
afsedt för den elektriska belysningens behof, på sätt vi förut framhållit, men
att härigenom tillika drifkraft kunde erhållas, visades genom ett exempel. I
Riigheimer & Beckers paviljong lemnades ström af detta slag till en motor,
med hvilken 4 symaskiner sattes i rörelse för stråhattfabrikationens
åskådliggörande. Äfven en större dylik motor var utstäld i maskinhallen. Dylika
enkelfasmotorer beteckna ett beaktansvärdt framsteg inom elektrotekniken,
och i flere länder äro nästan samtidigt lyckade försök gjorda för att genom
enkelfasvexelström åstadkomma arbetsöfverföring och kraftfördelning.
Svårigheten härvid är hufvudsakligen att vid igångsättningen af motorn bringa
denna i rörelse. Vid Allmänna svenska elektriska aktiebolagets motorer af
detta slag var anordningen af maskinen visserligen öfverensstämmande med
samma bolags äldre trefasmotorer, men för att underlätta igångsättningen
voro särskilda åtgärder vidtagna. Elektromagnetkärnan var nämligen försedd
med två trådlindningar, hvilka lill en början kopplades parallell och så, att
i den ena grenen infördes ett induklionsfritt motstånd och i den andra ett
motstånd med sjelfinduklion. Det förstnämnda motståndet utgjordes af med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
