Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Utställningens historia och anordning - X. Folktågen, af Harald Molander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vässa tåg — erhållas för samma pris som enkel biljett under ordinarie
förhållanden, ingaf föga hopp om tillräcklig lättnad för obemedlade, och
med-gifvandet all få köpa s. k. truppbiljetter, då minst 30 personer enades om
alt göra sällskap, befans mera bindande än fördelaktigt. Hvad slutligen
beträffar en och annan nybildad resebyrås förespeglingar om godtköpsresor, så
kunde därvid föga förtroende fästas, emedan det ligger i sakens natur, all
sådana affärer måste drifvas som geschäft för säkerställande af åtagen risk.
Endast en offentlig institution kunde i sjelfva verket påräkna det slöd
af respektive myndigheter, det bifall af allmänna opinionen och det förtroende
från befolkningens bredare lager, som skulle förringa risken lill en
obetydlighet och göra den möjliga vinsten lill en heder. Utställningen sjelf var en
sådan institution, närmast intresserad i frågan, och, då ingen annan utväg
läns, onekligen äfven närmast att taga om händer ledningen af ett företag i
antydt syfte. Sä skedde äfven.
Vid förvaltningsutskottets sammanträde den 15 Juni 1897, alltså en
månad efter utställningens öppnande, refererade generalkommissarien ett af
intendenten Harald Molander — föreståndare för dagsprogrammets byrå samt
för Teater- och musik-utställningen — författadt förslag till anordnande af
hvad han benämnde Folktåg till utställningen. Inledningen till detta förslag
hade följande lydelse:
»För att Stockholms-utställningen måtte fä en så nationel karakter som
möjligt och hlifva af den praktiska nytta för de nordiska landens odling, som
med dess anordnande förbundna arbeten och kostnader betinga, torde det ej
allenast vara af vigt att öppna alla vägar för resande från utlandet, utan
äfven att rödja nya för dem i vårt eget land, hvilkas ekonomiska ställning
ej medgifver den pekuniära uppoffring, som för närvarande är förbunden med
ett, om än kort, utställningsbesök härstädes. Följande förslag afser därför
främst att bereda folket, svenska män och kvinnor af de s. k. arbetande
klasserna, tillfälle att för ett jemförelsevis billigt pris bese utställningen och
draga den fördel däraf, som för dem, måhända mer än för många andra,
förenar nyttan med nöjet.»
Förslaget gick ut på, att utställningens styrelse skulle ä statens samt
i ett par fall å enskilda jernvägar, för egen räkning och risk, beställa ett
antal extratåg, af hvilka ett par hvarje söndag, eller vid behof äfven andra
veckodagar, skulle inträffa i Stockholm på morgonen, och om aftonen eller,
vid längre resor, följande afton återvända till utgångsstationen. Tågen,
bestående dels af tredje klassens vagnar, dels af s. k. nya truppvagnar, borde
rymma från 500 lill 1,000 passagerare, och biljettpriset, med nödig hänsyn
till kostnaden för tåget, bestämmas enligt en taxa, som indelade afgångs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
