Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstutställningen II. af Uno L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man lätt kommer in på lifvet. Många af dem såsom t. ex. Ovädersmoln, En vinterafton
vid Roslagstnll och Varbergs fäste, uttrycka nog en stark, lidelsefull kraft, men just sjelfva
uttryckssättet förefaller oss ännu främmande. Så ha vi Nils Kreugers kraftiga
stäm-ningsbild Sommarafton med betande kor och en annan djurmålning Rädda hästar
samt Under middagsvärmen, alla energiskt uppfattade och återgifna. Hvart man vänder
sig stöter man på nya dukar och nya namn, och ständigt nya, ogenomforskade salar
inger en den tanken, att det aldrig tar något slut. Här träffa vi nu på Oscar Björck
med hans samling vackra porträtt, bland hvilka det af Fru E. en ung, leende dam i
blått synes ha tilldragit sig största uppmärksamheten, och i samma sal återfinna vi
äfven Prins Eugens målningar Molnet, Sommarnatt och Där skogen glesnar m. fl., alla
stämningsfulla och vackert utförda, Molnet isynnerhet af en frisk djärfhet i teckningen.
Axel Borg utställer blott en enda målning, men denna gör sin mästare all heder.
Han kallar den Älgar i strid och har förstått att inlägga en så kraftigt karaktäristisk
stämning däri, att man tycker sig känna den tidiga höstmorgonens kalla, disiga luft
stryka fram öfver heden, ute på hvilken älgarne väldeligen drabba hop till en kamp
på lif och död. Andra framställare utaf äkta svenskt landskap äro först och främst
Olof Arborelius med sina fina, man skulle kunna säga tillbakadragna målningar, enkla
och sanna i såväl teckning som kolorit. Vidare Gustaf Ankarcrona, hvilkens tre
målningar Hemåt, Sista lasset och Kvällglans hvar och en från olika årstider ge en
äkta nordisk naturstämning. Carl Johansson har äfven ett par specielt norrländska
landskapsstycken Sommarnatt i Norrland och Torfmosse, också de stämningsfulla och
karaktäristiskt återgifna. Som kontraster till dessa kraftiga bilder kunna framhållas
Anton Genbergs veka studier, hvilka dock äro rätt tilltalande i sitt slag. En Vårkväll
af Alfred Bergström är äfven rätt typisk i sin underbart aningsfulla stämning, v. Gegerfelts
aftonstämningar utmärka sig för skimrande, yppig färgprakt. Axel Lindnian bjuder i
sin Natt på hafvet på ett sjöstycke af friskhet och lif och Alf Wallander har storm
och oväder susande i ekarne kring Den gamla herrgården. Vi skulle kunna nämna
många, många fler i samma stil men nöja oss med det sagda och öfvergå till en annan
afdelning. Gustaf Cederstrøm framställer för oss episoder ur vår hjältekonungs historia:
Den jo November iyi8 och Likvakan i Tistedalen samt dessutom en scen från
frälsnings-arméns verksamhet. Aug. Malmström ger oss också några bitar historia i En del af
svenska arméns återtåg öfver Alands haf, en illustration till det sista finsku k; igets
sorgliga historia, Finnarnes återtåg likaså, samt Birkebejnarncs tåg, från deras oroliga
vandringar mellan Norge och Vermland på 1100-talet. I sin By skräddare ger Ivar Nyberg
däremot en bild från denne riddares af saxen mera fredliga tillvaro. Carl Larsson
presenterar sin familj, från den störste till den minste i ojämförligt godt humör och
glada, luftiga färger, och Axel Kulle utställer sina genremålningar ur hvardagslifvet,
såsom Killespelare, Små hemligheter och Båtbyggare m. fl. Emerick Stenbergs Likvaka i
Leksand är trygg och kraftig och hans porträtt af Kommendanten grefve E. Taube väl
träffadt. Gunnar G:son Wennerberg har några synnerligt tilltalande blomstermålningar.
Alfred Wahlberg utställer ett par Popplar och Thörne en Höstmorgon, båda af god
verkan och karaktär. August Hagborg visar en Begraf ning i Normandie och En fiskare,
båda utförda med hans kända förmåga att teckna just kustbefolkningens lif. Af
J. O. Cantzler finnas två taflor, I köket och Barnporträtt, båda af en sann, fin
uppfattning. Eva Bonnier utställer en tafla, Menniskor, sannolikt komponerad med fäst
afseende på satsen: »Det är icke godt, att menniskan är allena», ty man ser dem par
om par vandrande på en lång väg utom hufvudfigurerna, hvilka slagit sig till ro på
en öfver slätten uppskjutande kulle, där mannen förnöjer sitt kvinnliga sällskap med
musik; en förkrossad Magdalena, hvilken man dock ej kan urskilja förrän efter
noggrant studerande, och en Convalescent i ren, klar färgbehandling. Hildegard Thorell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
