Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
dens ringa fruktbarhet och Västboen syntes en gång vara nära
så längt kommen att han sjelf tviflade på möjligheten af någon
förbättring. Detta var ock troligen anledningen hyarföre han
vände sin håg åt så många andra yrken. Ännu 1807 var knap-
past någon enda by storskiftad, utan en fjerdingsegare, hade sina
50 och derutöfver särskilta tegar. Den ena egaren innehade än-
gen, den andra åkerlappen derinom, till och med den smalaste.
ren tillhörde oftast icke den som egde åkern på ömse sider der-
om. Vanan att på de små åkerlapparna alllid börja ärgningen
vid en ren, vanligen den lägre ifall åkern lutade, hade gjort att
denna småningom höjt sig, så alt man fann åkrar liggande på
en sluttning hvilka nedtill hade renar af 4 till 5 alnars höjd öf-
ver sluttningens naturliga plan. Enfalden i jordskötsel hade fört
till. den öfvertygelse, att om en ren borttogs feltman skulle
bortflyta derifrån om åkern var aldrig så litet lutande. Om så-
ledes samma persun egde både renar och åker, så borttogs än-
då icke den förra, utan den sednare fick behålla den skadliga
syra som renen ovilkorligen skulle i densamma = innestänga.
Akern bekom äfven derigenom en skålighet (concavité) uti hvil-"
ken vatten stannade och oftast beredde små skridskobanor un-
der vintern. På bygärden lågo de smala 1egarna, likt diken,
emellan halfaln höga oftast lika breda renar, på hvilka dessutom
en mängd stenrösen voro uppstapplade. Åkrarna hade ännu si-
na uråldriga gränsor. = Allestädes lågo de tusenåriga stenrören
och jordstenarna qvar, deruti de förra oftast öfverväxta med
buskar och träd.
Sällan behöfves annan uppmuntran för att gifva lif åt en”
näring än frisk afsättning med hvad densamma framaltrar. Ett
vidtomfattande krig brann i söder. Krigsflottor provianterade vid
våra kuster och landtmannaprodukter erhöllo den lifligaste afsätt-
ning. Västboen lät icke säga sig detta mer än en gång. Stor-
skiftesverket forserades. Åkrarne utvidgades. Stenar och rör
borttogos. Nya åkerfällt uppbrötos och man började inse alt de
höga renarne, i stället för gagna, skadade åkern. Till dessa ar-
beten användes de penningar som för varorna erhöllos. Samma
liflighet i landtmannarörelsen inverkade på de öfriga industriens
grenar. Stältråd t. ex. hade den lifligaste afsättning och betala-
des högt. Man påstod att vid denna tid en 14-årig yngling
kunde i sitt lilla tråddrageri, föga större än att en bra karltyck-
tes kunna bortföra det på sin rygg, förtjena ända till 2 R:dr R:gs på
dagen. Något det ringaste vattenfall i denna industriens hem-
land, Gnosjö, Kulltorps och Åsenhöga Socknar fanns heller icke,
som lemnades obegagnadt.
Men kriget upphörde och afsättningen med landtmannavaror
förminskades. Äfven till andra näringsgrenar sträckte sig denna
lamhet. Slutligen indrogo äfven diskonterna sina penningar, hvil-
ket likaledes icke heller i ringa mån medverkade härtill. Emel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
