Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
san helt och hållet hafva utbredt sig deröfver, samt slutligen, ostörd
lemmad fortfara’ att växa, så väl i höjd som vidd. Afven på bott-
nen! af de sjöar eller gölar, hvilka ligga inuti eller bredvid mos-
särne, har funnits stor skog. De på dessa, ännu qvarvarande
stubbar, öfvertyga tillräckligt derom. Häraf slutar man lätteli-
gen, att mossarne sjellve äro de egeniliga skaparne af dessa sjöar.
Det behöls icke heller lhvarken stor naturkunnighet eller djup
slutkonst, för att besvara frågan: huru?
"Vi veta väl, att denna lära om mossars daning är en mot-
sats af hvad man annars i allmänhet trott, eller att mossar äro
igenväxta sjöar. Orimligheten af ett sådant sjöars igenväxande af
hvitmossa är för mycket i ögonen fallande, för att behölva yt-
terligare bevisas.
Vissa af Finvedens mossar hafva så till sägande .öfverlefvat sig
sjelfva, eller med andra ord, de äro döda. Författaren har un-
dersökt lefvande, det vill säga ännu växande mossar, uti hvilka,
på 16 fots djup, icke funnits annat än frisk oförruttnad hvitmossa,
allenast brandgul närmare bottnen, — troligen en börjad öfver-
gång till upplösning. De döda mossarne tvertom, hafva helt och
hållet öfvergått i ett brunt, svartbrunt eller svart ämne, med fi-
na växt- eller rottrådar, allt efter som upplösningen hunnit långt.
Mossytan har blott mer eller mindre långt ifrån hvarandra spridda
tulvor, på hvilka något växtlif förmärkes, men emellan hvilka.
den svarta förruttnelsen visar sig i all sin hemska drägt. - Sällan
befinner sig hyitmossan (Spagnum) ibland de få växter som intaga
tufvorna. Kråkris. (Empetrum nigrum), Ljung (Erica tetralla), Tran—
här (vacci. oxycoccos), någon gång Hjortom (Rubus chamaemosus). De
ligga vanligen högt öfver den svarta mellanliggande ytan, så alt de för
sin fortkomst, icke hafva tillräcklig fuktighet. Vanlig skogsmossa, ljung,
(Eriea vulgaris och tetralix) samt stundom en krumpen furubu-
ske,’ äro nästan de enda växter, som på tufvorna frambringas./
För något öfver hundra år sedan afbrändes en dylik mosse vid
Dannäs. På denne har hittills icke den ringaste växt kunnat slå röt-
ter: Det af solen till fint doft sönderdelade, svarta ämnet, upp-
drifves således i luften, vid stark blåst under torka, likt tjocka
moln.
Var det, som vi ofvan förnummit, yxan, " hvilken gaf ledning
åt naturen att tillvägabringa de förfärande mossbyggnaderna, så
var det tvifvelsutan samma instrument, biträdt af flintan och stå-
let, som föranledde de i Finved befintliga, kanske icke min-
dre hemska ljunghedarne. Sådana finnas visserligen inom Västbo,
Långaryds, : Räfteleds, Bredaryds,’ As, -Thorskinge och Forsheda
socknar, temligen stora; men hela landet i söder, emellan sjön
Bolmen och Lagaån, ifrån Jönköpings länsgräns till den Halländ-
ska och nära den Skånska, är nästan ett enda öfverskådligt
ljungfältl, på hvilket hemman och byar, med sina inskränkta, löl-
> Se nolen pag. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
