Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
sänden ’sammandrifvits. i digra massor omkring större eller min-
dre berg och gruskullar. Samma bildningsprocess. ger sig än i dag
tillkänna på Ortens flygsandsfält; — En större - skogstrakt emel-
lan! Forsheda och ”Thorskinge, äfvensom emellan förstnämnde ställe
och Bredaryd i Västho synas omisskänneligen i en forntid hafva
varit lika stora flygsandsfält. Annu är något deraf qvar vid Thor-
skinge, men delta har inom mannaminne till betydlig del igenval-
lats. Hvad som egentligen synes öfvertyga derom, alt sandmas-
sorna tillhöra en yngre formation är; att på dessas ytor icke fin-
nes någon kullersten, hvaraf gruset öfverallt, stundom ända till
ytterlighet, är betäckt.
Rull— eller: den så kallade kullerstenen, är här som -annorstä-
des af en mångfald arter, och af sådana, som icke finnas i ortens
berg. Hvilka stora krafter som verkat vid de omstörtningar vår
jord undergått, visar sig här, om än kanske i smått, i sin fulla
dager. En mängd äf stenar, ända till offantliga block, af här va-
rande berg, lafva blifvit kastade vidt omkring och upp på de
högsta kullar. Vi säga med: flit kastade, ty deras bibehållna skarpa
kanter utvisa att de icke blifvit rullade eller slitne af vatten. .På
vissa ställen, är jordytan helt och hållit betäckt af dylik stenflis,
så att det förefaller, som hade Guden Thor med sin hammare på
stället krossat hela berg. Annorstädes är denna stenflisbetäckning
öfverdragen med mossa, hvaruti trädfrön slagit rötter och stor
skog växt derölver. - Då skogen blifvit nedfälld och, hvilket icke är
ovänligt, bränd, ligger stenbetäckningen öppen och man kan ej
upptäcka den jord, hvaruti rötterna nödvändigt mäste hafva ned-
trängt för ätt hemta behöflig näring ät träden.
Finved är, som det. ock anses vara, en ibland Sverges mag-
raste orter. Vi skola längre fram tillse, om icke till äfventyrs en
tillfällighet, snarare än en naturens missgynsamhert, verkat densamma
eller åtminstone i betydlig mån dertill bidragit. Icke ensamt på de,
vi tro, sednare tillkomna sandytorna, utan äfven på grusforma-
tionen har, under de årtusenden, som sedermera förflutit, mat-
jordsskorpan ieke hunnit blifva öfver decimaltum djup, och denna
består ändå hufvudsakligen af halfupplöste rottrådar. Så beskaffad
är hufvudsumman af Finvedens jordyta. Att likväl undantag ega
rum, torde vi knappt behöfva tillägga. De flesta af dessa undan-
tag hafva vi alt leta i Östbo härad, samt närmast derintill: he-
lägna trakter af Västbo och Sunnerbo. Tvertemot hvad som är
fallet i mellersta Sverge, att nemligen träffa den bältre jordmå-
nen i dalarne, måste man här söka den på höjderna. Finvedens
dalar äro, som förut är nämndt, uppfyllda al mjäll- eller mjöl-
sand, hvilkens ytor för närvarande intagas af antingen ofantliga
slättmoss-sträckor eller stora furuskogar, hvarest någon matjord,
knappt är att träffa. Byar och hemman hafva icke dess mindre
blifvit till inegor grundade på detta slags jord, hvarest man
också plöjer liksom i ren sand. Hundraåriga ånsträngningar, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
